Min barndom har gått i pension

0

Åren går, men hittills har jag inte reflekterat så mycket över det. Jag är glad så länge jag mår bra och inte ser ut som en gammal skinnjacka i ansiktet. Jag levde mitt första decennium på 80-talet, och tillbringade mina dagar med att leka med Barbie och My Little Pony och lyssna på sagokassetter inlästa av Astrid Lindgren.

Jag samlade på Garbage Pail Kids-kort…

…och spelade Pacman på brorsans bärbara konsol. Jag gillade också att leka att jag var en häst. Det var helt enkelt en mer okomplicerad tid.

Jag tittade på surrealistiska barnprogram som Clownen Manne och Staffan Westerbergs helskumma Lillstrumpa och Syster Yster.

Det sistnämnda var, för er yngre generationers kännedom, en deprimerande lågbudgetshow med två raggsockor i huvudrollerna.

Det fanns dock även mer lättsam barnunderhållning, som min personliga favorit bland sommarlovsprogrammen, Solstollarna, som utspelade sig på och omkring Ribersborgsbadet i Malmö. Handlingen kretsade kring Direktör Knegoff

…och hans alter ego, sekreteraren Ulla-Bella

…som hade ett särskilt schvung när hon slog i telefonkatalogen. Underligt men roligt.

I takt med att jag själv närmar mig medelåldern – jag är i skrivande stund 39 år – har jag ställts inför en aspekt av åldrandet som jag inte märkt av så mycket tidigare, av förklarliga skäl (= jag var yngre). Detta är att det mesta jag älskade under min uppväxt helt plötsligt har blivit ”retro”. When did that happen?!

Det hiskeliga 90-talsmodet, med pösiga, superblekta jeans med så hög midja att byxorna oundvikligen kryper upp i häcken, och så stora hål på knäna att byxorna mest ser ut som någon slags sele, är inne bland dagens tonåringar. Varför vill någon ha på sig detta? (Vi som var unga när det begav sig ville det knappt).

Filmer jag älskade som barn har hunnit få mer än 30 år på nacken ”bara så där” och jag undrar vart tiden tog vägen. Poltergeist, till exempel, som både fungerar som någon slags filmatiserad tidskapsel över min barndom – miljöerna, möblerna, leksakerna –  och var den film som tog min ”skräckfilmsoskuld”, nådde biograferna redan 1982.

Tremors, eller Hotet från underjorden som den hette i Sverige, med en ung Kevin Bacon i huvudrollen, var en av mina absoluta favoritfilmer som barn. Jag brukade ligga på en madrass framför tv:n och titta på den innan jag somnade. Denna film har nu hunnit bli 28 år – alltså ungefär så gammal som jag känner mig.

Coola The lost boys från 1987 är fortfarande en av mina favoritvampyrfilmer.

Här fanns Corey Haim med. Liksom många andra tjejer i min ålder var jag som barn väldigt förtjust i denna hjärtekrossare, som tyvärr dog bara 38 år gammal 2010.

Jag älskade honom i varulvsrysaren Silver bullet från 1985 – en annan film jag gärna tryckte in i vår välanvända gamla video.

Just Corey Haim för mig in på ett annat ålderstecken jag uppmärksammat. Det är att många kändisar jag gillar antingen närmar sig eller i vissa fall har passerat pensionsåldern. Min barndomsidol Arnold Schwarzenegger har passerat 70, (även om han ser ut att vara i god form)…

Under min uppväxt inväntade jag varje ny Arnold-rulle med spänning, och såg hans filmer om och om igen. Terminator, Terminator 2, Commando, Total recall, Conan-filmerna, Kindergarten cop och True lies gick varma i VHS-spelaren hemma hos oss. Detta österrikiska muskelpaket var helt enkelt det coolaste som fanns i min värld.

Arnold är fortfarande aktiv som skådespelare. 2017 kom Killing Gunther, en mycket underhållande actionkomedi om ett gäng yrkesmördare som försöker döda tidernas mest odödliga torped: Gunther, spelad av Arnold. Är du som jag ett fan kan jag rekommendera den varmt.

Han är också en finurlig och skoningslös kritiker av partikollegan Donald Trump i sociala medier. Ofta lyser Arnolds stora humor och självironi igenom, till exempel i inlägg som det här – som fick undertecknad att skratta högt.

Måste här bara klämma in ett av de roligaste fotomontage jag sett – tack Robin!

Richard Dean Anderson som spelade MacGyver, en annan av mina barndomsfavoriter, har idag hunnit bli 68 år, och ser ut lite som en rund jultomte utan skägg. Men, jag tycker man kan få vara lite tjock på ålderns höst.

Richard Dean Anderson var min största barndomsförälskelse. Jag älskade MacGyver och satt som klistrad vid varje nytt avsnitt och såg mästerfixaren Mac ta sig ur de mest livshotande situationer, med hjälp av otippade material som tuggummi, kottar och skidstavar. Silvertejp var dock hans favorit.

Serien hade också enligt mig kanske den bästa signaturmelodin som någonsin gjorts – vansinnigt catchy.

Sigourney Weaver, som spelar min personliga hjälte – Ripley i Alien-filmerna – fyller 69 år i år.

Hon är fortfarande i allra högsta grad aktiv i Hollywood – lika fantastisk som alltid – och har på senare år till och med försonats med sin nemesis.

Det verkar helt enkelt som om hela min barndom har gått i pension. Jag är alltså inte så ung som jag tror att jag är, men jag trivs samtidigt med att vara nästan 40. Jag är glad att jag växte upp under barnprogrammens och de rosa plastleksakernas guldålder, med de förebilder jag hade.

Förhoppningsvis har mina idoler – den motvilliga goda medmänniskan MacGyver, den starka och smarta Ripley och kroppsbyggaren Arnold, som gick emot världens fördomar om honom och blev framgångsrik politiker – gjort mig till en lite mer vettig person.

Jag är ingen gothare, jag är blek

0

Många verkar ha en inneboende rädsla för det annorlunda. Kanske har det att göra med att vi är vanedjur; vi håller oss gärna till det välbekanta och invanda. Men annorlunda är inte nödvändigtvis detsamma som konstigt eller sämre. Ofta är det helt enkelt bara annorlunda.

För många är det också viktigt att passa in, att känna sig som en del av den stora massan genom att göra som alla andra och inte sticka ut.

Jag har snarare alltid känt att det är viktigare att acceptera varandra för dem vi är. Ett öppet och välkomnande klimat tror jag nämligen gör att människor vågar vara sig själva. Vi behöver ju inte vara likadana allihop.

Att vara annorlunda borde inte jämställas med att vara konstig, vilket sker alltför ofta. Men, om jag får välja så är jag hellre konstig än vanlig – det är åtminstone mer intressant.

Folk vill placera in andra i fack, vilket ger möjlighet till breda generaliseringar. Det är som om man automatiskt får en skyldighet att förklara ”vad man är” om man på något sätt skiljer sig från den stora massan. Jag är en hårdrockare/nörd och blir då och då kallad för gothare. Min reaktion då brukar vara ungefär:

Jag blir lite förolämpad av att kallas gothare, av den enkla anledningen att de ser ut så här, (eller som den fiktiva gotharen Vince här ovanför)….

…och jag ser ut så här (notera särskilt avsaknaden av svart läppstift, vampyrlinser, viktorianska kläder och typ det mesta annat gothare har på sig – som för övrigt är alldeles för extremt för min smak):

Jag har svart hår för att jag gillar det. Och jag är inte vitsminkad i ansiktet, jag är bara blek.

Jag har alltid ogillat uttrycket ”att ta för sig”. Vem är det som ska ge det alla ska ta? Om alla ska ta för sig blir det ju inget kvar. Hur skulle det vara, om alla var högljudda, påstridiga människor som lägger beslag på allt utrymme? Vi skulle leva i en värld befolkad av Donald Trump-ar. Hemska tanke…

Enligt min erfarenhet är den som låter högst dessutom sällan den som har mest att säga.

Jag är definitivt mer introvert än utåtriktad – jag tänker efter innan jag talar och är en god lyssnare. Rollen som iakttagare är en jag gärna iklär mig, men jag har även ett genuint intresse för andra människor. Länge har jag upplevt att det inte finns plats i världen för sådana som mig. Jag blev därför glad när Mattias Fransson, en av de roligaste människorna jag vet, sa i en intervju att det är okej vara sådan, något man sällan hör. Jag kan bara hålla med.

Jag är fullt införstådd med att enligt vissa människors referensramar representerar både mitt utseende och mitt sätt att vara något som är främmande och kanske till och med lite obehagligt. Något man inte förstår sig på. Men det kan ju vara viktigt att komma ihåg att allt inte är vad det ser ut att vara.

Nyligen råkade jag ut för att ett par missionerande mormoner dök på mig på stan. Samma sak har hänt mig åtskilliga gånger med en äldre herre som går runt på Norrköpings gator och pratar med folk om Jesus. Jag måste se ut som en riktigt förtappad själ i dessa människors ögon…

Om alla fick vara den person de är och bli accepterade för det skulle världen vara mycket vackrare och intressantare, för det krävs ju fler färger än en för att skapa en regnbåge.

Det bästa du kan göra är att ta reda på vem du är och acceptera det, för alla kommer ändå inte att tycka om dig eller förstå sig på dig.

Men, de människor som är viktiga i ditt liv kommer att se dig för den du är och älska dig för det. Det krävs bara en person för att förändra allt.

Så, kära ”fellow introvert”: Gå ut i världen och var dig själv.

Människor som vi behövs, även om våra egenskaper sannolikt aldrig kommer att vara de som prisas mest. Vi är limmet som håller ihop världen när ultra-narcissister som Donald Trump försöker forma den efter sin egen sanning.

Och till sist… Nästa gång ni ser någon som ser ut så så här, kom ihåg: Det är inte jag.

  

 

Fotnot:

Mattias Fransson-citatet är ett utdrag ur en intervju i DN Kultur och nöje 2016-09-10: 

http://www.dn.se/kultur-noje/mammas-nya-kille-nu-annu-konstigare/

Sagan om den arbetslösa akademikern

0

Gizmo captioned

Sverige verkar i stora delar av världen ses som någon slags utopi där jämställdhet mellan könen råder, alla får sjukvård, skolgång och föräldrapenning. Och, kanske den mest seglivade missuppfattningen av allt: att alla får jobb, bostad och lever lyckliga i resten av sina dagar. Visst, vi som lever i Sverige har det mycket bra på många vis. Men här tänker jag måla upp en annan, mer nyanserad bild, som för mig och många andra visar den verklighet vi FAKTISKT lever i…

Big bird unemployed

Jag tänker berätta sanningen om hur det är att vara arbetslös i dagens Sverige – den bistra sanningen om Sveriges arbetsmarknad, något politikerna aldrig talar om.

Bekämpa fattiga1

Jag är en helt vanlig kvinna, född och uppvuxen i detta vårt avlånga land. När jag gick i skolan pratade lärarna ständigt om hur viktigt det var med utbildning. Jag mer eller mindre indoktrinerades enligt devisen att högskoleutbildning är en garanti för att få jobb.

Al Bundy stay in school

Detta ledde till att jag också gjort just det som politiker och samhället i stort tjatar om: jag har utbildat mig, och det rejält. Jag har studerat på folkhögskolenivå, bland annat som utbytesstudent i USA, läst engelska och spanska på Linnéuniversitetet i Kalmar och är utbildad socionom.

School bus

Jag har ett proffsigt CV och skriver jobbansökningar av samma kaliber. Ändå är jag arbetslös. Varje månad söker jag mängder av jobb – både sådana jag är utbildad för och andra, enklare arbeten – utan att någonsin bli kallad till intervju. Det närmaste ett jobb jag kommer är mail efter mail med texten ”då vi haft många kvalificerade sökande till tjänsten har vi denna gång valt att gå vidare med andra sökande”.

Goth angry face What

Politikerna pratar ständigt om hur utbildning är nyckeln till att komma ur arbetslöshet. Och den enda arbetslösheten som någonsin tas upp i media är den bland unga under 26 och utrikes födda. Men, en stor grupp arbetslösa nämns aldrig, och det är Sveriges alla arbetslösa akademiker. För att inte tala om alla självlärda, superambitiösa och kunniga människor som inte har någon formell utbildning, men vars kunskap ändå överstiger den hos akademiker inom samma område. På Fas 3-platser i hela landet sitter professorer, ingenjörer, astrofysiker och självlärda programmerare som går arbetslösa. Ja, du hörde rätt!

Gave up looking for work

De. liksom jag, lever på samhällets skuggsida: Ingen låtsas om att vi finns, för hur skulle DET låta, om omvärlden fick veta att Sverige inte tillvaratar sina mänskliga resurser på arbetsmarknaden?

Vi med utbildning får inte jobb, och de som saknar utbildning får inte jobb för att de inte har utbildning. En verklighet som totalt saknar logik!

Bloody Viago Captioned

Problemet är att arbetsgivarnas krav är alldeles för höga. Det räcker inte längre med att ha utbildning, du måste även ha flera års erfarenhet – ett krav som är nästintill omöjligt att uppfylla för nyexaminerade.

Gratisjobb

Härom veckan hörde jag, exempelvis, att ett lantmäterikontor någonstans i Sverige sökte flertalet lantmätare. Det uppgavs dock vara mycket svårt att få tag på erfarna lantmätare. Det var massor av nyexaminerade lantmätare som sökt tjänsterna, men det framkom av intervjun med ansvarig arbetsgivare att denne inte ville anställa någon av dessa. De var helt enkelt inte intressanta, då de saknade erfarenhet.

Anledningen till att jag inte får jobb är att just detta, att jag inte har arbetat som socionom. Jag har dock erfarenhet inom andra relevanta områden, t.ex. äldreomsorgen och second hand- butiksverksamhet, där inkomsterna går till samhällets utsatta. Det är ju svårt att ha flera års erfarenhet inom yrket när jag tagit examen för ett par år sedan och efteråt inte kunnat få jobb. Det är en ond cirkel som rullar på i det oändliga.

Circle of unemployment

Jag känner mig så dum för att jag gick på hela den där hjärntvätten med budskapet att ”du måste studera så du får ett jobb!”.

Work wanted Edit

Allt jag fick ut av det var några flashiga papper i en tjusig kartongmapp, där det står jag har en högskoleexamen, och den ständiga plågan i att skicka ut otaliga jobbansökningar varje månad bara för att bli bortvald. Men visst, jag försökte åtminstone göra något av mitt liv. Att sedan vårt samhälle ser ut som det gör, att det är omöjligt för sådana som jag att ta sig in på arbetsmarknaden, ja, det är något jag inte råder över. Det känns stundtals så frustrerande att jag vill skrika.

Carrie screaming

Det är dags att politikerna i Sverige inser hur det faktiskt ligger till på arbetsmarknaden och gör något åt det. Ju längre samhället fortsätter trycka på om att alla ska utbildas, desto fler kommer det att bli som hamnar i samma situation som jag. Och ju längre trenden att bara anställa personal med erfarenhet, istället för att lära upp människor, håller i sig, desto fler arbetslösa kommer det att bli.

Minions sad captionedRedan nu är andelen utannonserade lediga jobb för få i relation till oss som söker dem, vilket gör att konkurrensen om varje arbetstillfälle blir orimligt hård.

Job opening

Statistiken som presenterats i media på sistone visar att arbetslösheten sjunker. I själva verket har sannolikt människor som tidigare stod inskrivna som ”arbetssökande” flyttats över till ”sysselsättningsspalten” för att de a) börjat studera, b) har praktik eller c) är inskrivna i fas 3 och sitter på något av landets alla vuxendagis, (jobb, studier och fas 3 går under samma benämning i statistiken: ”sysselsättning”). Det handlar helt enkelt om hur man delar in siffrorna.

Uneployment rate bingo

Samtidigt blir den outnyttjade arbetskraften, som sakta tynar bort av frustrationen över att inte hitta arbete, en ständigt växande skara människor. Jag själv är en del av den. Varje dag i arbetslöshet tär på mitt självförtroende – jag vill så gärna arbeta.

Det värsta med arbetslösheten är det ständiga ifrågasättandet och skuldbeläggandet av dig som person. Jag gör allt som står i min makt för att hitta arbete – hur kan det då vara mitt fel att jag är arbetslös?

Peter Griffin Confidence

Som bonus får jag regelbundet besöka de diverse instanser som är insatta för att ”avhjälpa” arbetslösheten. Där träffar jag den ständiga ström av byråkrater som alltid utgår ifrån att min arbetslöshet beror på att JAG gör något fel. Att JAG inte söker rätt sorts jobb. Det enda de gör för mig är att få mig att undra om det verkligen är sant, det de ständigt antyder genom agerande och yttranden gentemot undertecknad: att jag är oduglig och värdelös.

Portlandia don't want to feel like this anymore

Här följer exempel på särskilt ”upplyftande” kommentarer jag mötts av:

”Varför får inte du jobb då, du som har utbildning?”

”Beror din arbetslöshet kanske på att du bara söker chefsjobb?”

”Det finns jobb om man vill jobba, man måste bara försöka ordentligt”

”Vi anser att när man är arbetssökande på heltid så ska man söka åtminstone ett jobb om dagen” (Detta trots att väldigt många jobb går bort för mig eftersom jag har en nackskada och inte klarar fysiskt krävande arbete)

”Socionom? Det finns ju massor av jobb, varför får inte du jobb då?”

”Du vet, du kan ju inte välja bort ett jobb bara för att det är TRÅKIGT” (Som om jag erbjudits massor av jobb, men bara tackat NEJ för att jag är för FIN för vad som helst)

skuldbelc3a4gg-inte-de-arbetslc3b6sa

Man kunde ju tycka att de myndigheter vi arbetslösa måste vända oss till skulle vara på vår sida, att de ville hjälpa oss och ge oss god service. Men, sanningen är att de är existerar av en enda anledning: att det ska se ut som om regeringen gör något för att minska arbetslösheten.

Cat customer service

Som arbetslös är man väldigt utsatt – myndigheterna har dig i ett fast grepp. När det händer något dåligt vågar jag inte säga det jag egentligen vill, just eftersom myndigheterna har sådan makt över en. Jag säger inget ens när myndigheten uppenbart har handlat fel – detta av rädsla för att bli stämplad som ”besvärlig” för att jag uttalat mig kritiskt. Jag slits mellan viljan att säga hur jag känner och rädslan för repressalier.

Bruce Good Bad

Arbetslöshet beror inte på lathet eller brist på utbildning, som många tror. Jag är en mycket ambitiös, noggrann, hårt arbetande, intelligent, positiv, vänlig och högutbildad människa som fastnat i ett samhällssystem som inte släpper in mig på arbetsmarknaden.

Excellent

Och jag är långt ifrån ensam. Alla ni arbetsgivare där ute, varför ger ni inte människor som mig chansen? Jag tror att om alla tillämpade sex månaders provanställning skulle utsikterna att få jobb öka markant. Alla skulle vinna på det – som anställd skulle du, i sämsta fall, få några månaders erfarenhet att lägga till i CV:t. Och arbetsgivare skulle sannolikt våga satsa på nyutbildade eller självlärda på ett annat sätt än vad som sker idag.

Utbildning i all ära, men det är ingen garanti för arbete – jag är vandrande bevis på detta. Sverige kan inte fortsätta utbilda människor bara för att sedan se dem hamna i kön på Arbetsförmedlingen – det är rent vansinne, om du frågar mig.

hire-me

 

Problemet med att det finns fler sökande än arbetstillfällen…

Jobbintervjun som går allt annat än bra…

Vi är alla Heroes

0

Hiro NYC

Vi människor är alla olika. Var och en av oss har en egen vilja, ett karaktäristiskt utseende och unika personliga egenskaper, drömmar och färdigheter. Vi har en smak när det gäller klädsel, och vilken sorts film eller musik vi gillar, och det är inte någons rätt att kränka en annan person på grund av saker som detta. Att diskutera och tycka olika är en sak, att kasta ur sig elaka kommentarer om någon en annan.

Dr. Cox2

Under hösten 2015 har SVT visat serien Morgans mission, där skådespelaren Morgan Alling besökte en åttondeklass i Skåne för att aktivt börja arbeta mot mobbning. Klassen var stämplad som en problemklass, där stora motsättningar fanns mellan tjejer och killar. Genom samtal, studiebesök och övningar påbörjades insatser för att minska kränkande handlingar. Jag följde serien med stort intresse och blev mycket berörd av de berättelser om mobbning och utanförskap som rullades upp.

Morgan Alling

Morgan Alling

Morgans mission

När jag sammanfattar min egen skoltid så är det en mening som spontant dyker upp: Jag är glad att den är över. Jag har visserligen aldrig varit utfryst, men jag passade aldrig riktigt in och var ganska ensam. Från andra klass upp till nian blev jag psykad av en av de populära tjejerna i min klass. Det var så subtilt att jag, som alltid ville alla väl och trodde andra om gott, först inte förstod vad det var hon höll på med. Hon gjorde narr av mig och sa sedan att det ”bara var på skoj”.

Never look down on someone

Jag minns en gång, när vi börjat sjunde klass, och vi hade fått välja om vi ville läsa i en enklare eller mer avancerad Engelska-grupp. Jag hade valt den avancerade, men på väg hem i bussen en dag sa min plågoande till mig att ”Det var ju tråkigt att det var fullt i den avancerade gruppen, så de satte dig i den enkla”. Efter en stund armbågade hon mig i sidan och skrattade. Jag skrattade inte med. Så här fortsatte det, år efter år. Nu vet jag att detta beteende bara var ett uttryck för min mobbares egen osäkerhet. fick det mig att känna mig dum, osäker och mindre värd än andra.

Cyber bully cartoon

Under låg- och mellanstadiet hade mina lärare den konstiga idén att vi skulle byta platser i klassrummet varje vecka. Nio gånger av tio blev jag placerad bredvid klassens stökigaste elev, eftersom läraren tyckte jag hade en lugnande effekt på denne. Det hela påverkade mina skolresultat negativt. När jag pratade med läraren om det skrattade han dock bort det med orden ”Det är ditt öde att sitta med honom, Mathilda!”.

En annan lärare sa inte ett ord när jag och Populära Tjejen nr.2 var de enda som inte hade fått nya bänkkamrater och PT nr. 2 skrek så alla hörde det att ”Jag vill inte sitta bredvid henne!”. Det var inte mer med det. Tyvärr.

Nemi ensam Liten

Om någon upplevt ett yttrande eller en handling som kränkande får det inte ifrågasättas eller förminskas. Det är viktigt att förstå att mobbning inte alltid består av fysiskt våld eller utfrysning. Lika ofta sker det mer diskret i form av verbala trakasserier eller så kallade ”skojbråk”. Detta mer svårgripbara sätt att behandla någon illa visar sig överallt, både på arbetsplatser och skolor, varje dag. Det behövs människor som Morgan Alling som vågar ta tag i det som är jobbigt. För mobbning är svårt att komma tillrätta med, men om ingenting görs kan heller ingenting bli bättre.

antibullyinglogo3

Jag är oerhört tacksam för att jag gick i skolan innan internet fanns tillgängligt i varje människas ficka. De saker elever skriver om varann, dolda bakom online-anonymiteten, är ofattbart hemska.

Bully key

Den psykiska mobbning jag utsattes för påverkade min självkänsla och mitt självförtroende under många år. Jag kände mig aldrig bra nog. Nu vet jag vad jag är bra på och känner mig stolt över det, även om jag nog alltid kommer att få dras med ett visst mått av självtvivel.

Nothing impossibleCat loaf

Något som hjälpt mig när livet präglats av motgångar och sorg, är att titta på film och tv-serier. Jag har ofta funnit styrka i berättelser om andra som känt sig utanför och udda, behandlats orättvist eller gått igenom svåra saker. Ofta har dessa berättelser ”hittat mig” när jag behövt dem som mest. Nu, under hösten, har det varit tv-serien Heroes. Den sändes mellan 2006 och 2010, och även om jag kände till den blev det aldrig att jag såg serien då. Det var som om livet ”sparade” den tills nu.

Heroes season 4

Heroes handlar om vanliga människor som upptäcker att de har superkrafter, och följer deras kamp för att hantera dessa. Det handlar mycket om val – att välja att göra gott eller att använda sina fördelar för egen vinning och därigenom skada andra. Serien handlar bland annat om Peter Petrelli, som kan låna andras superkrafter och vill rädda världen genom att vara en större och bättre medmänniska än vad som rimligen är möjligt.

Peter P

Peter Petrelli

Peter extraordinary

En annan av huvudkaraktärerna är Claire Bennet, en cheer leader med en kropp som är oförstörbar – oavsett vilken skada hon ådrar sig helar den sig själv. Hon kämpar för att världen ska se henne som den hon verkligen är, inte som den alla har bestämt att hon ska vara, och vill göra världen till en bättre plats genom att hjälpa andra.

HEROES, Hayden Panettiere, 'Pilot', (Season 1), 2006-, photo: Dean Handler / © NBC / Courtesy: Everett Collection *** DO NOT PURGE ***

Claire Bennet

 

Dilemmat i att ha alltför mycket makt blir synligt i karaktären Sylar. Han är en lågmäld urmakare som en dag upptäcker att han kan ta andras superkrafter, men då måste han också döda dem. Ju mer kraft han samlar på sig, desto större blir hans kluvenhet – är han ond eller god?

Sylar 3

Sylar

TITLE: HEROES (US TV SERIES) ¥ PERS: VENTIMIGLIA, MILO ¥ YEAR: 2006 ¥ REF: TVH189CL ¥ CREDIT: [ THE KOBAL COLLECTION / NBC/UNIVERSAL TV ]

Heroes handlar, i min uppfattning, om att hitta sin inre hjälte, även när omvärlden tycker att man är oduglig. Hiro Nakamura är en oansenlig kontorsarbetare i Japan som, när han upptäcker att han har förmågan att teleportera sig och kan resa i tid och rum, blir övertygad om att han ska rädda världen. Hans okuvliga optimism, glädje och vilja att hjälpa är ett exempel vi alla borde följa.

Hiro

Hiro Nakamura

Heroes är en helt fantastisk serie som jag verkligen kan rekommendera till alla som behöver bli stärkta, alla som någon gång känt sig ensamma eller vilsna. Det är en serie som visar att vi alla kan åstadkomma storverk, bara vi inte ger upp. Underbara karaktärer, vansinnigt spännande berättelse och så vacker musik att ögonen tåras.

Hiro Yatta

Vi har alla superkrafter. Även om vi inte kan resa i tiden, skjuta blixtar med händerna, flyga av egen kraft eller är osårbara kan vi alla vara bra medmänniskor. Det är som uttrycket säger, att Vill du ha en vän, var en själv”. Vi kan alla göra något snällt för någon annan. För vi behöver varandra – ingen klarar sig ensam. Ibland är ordet hej allt som krävs för att någon ska må bättre.

Too-dangerous-to-go-alone-cats

Hösten är bäst

0

Höstbro Linköping Edit

Jag älskar hösten. Man kan till och med säga att det är min favoritårstid. Våren och sommaren i all sin ära, men det är något särskilt med den där tiden på året då löven skiftar färg från prunkande grönt till sprakande nyanser av eld. Luften får en härligt kylig, krispig kvalitet som nyper kinderna rosa och rensar dammet ur lungorna.

Leaves on her face

Det är en väldigt speciell och trevlig känsla att ta en promenad under den regnmolnsblå himlen och känna löven och de nedfallna kastanjerna krasa under fötterna.

Gonna rake soon

Autumn pug

Efter att ha gått runt i tunnare klädsel några månader är det dessutom ganska trevligt att ta på sig en mysig tröja, plocka fram skinnjackan och stövlarna ur garderoben och dra ner luvan över öronen.

Show me ur kitties

Jag är dock inte någon älskare av stickade plagg – jag gillar dem utseendemässigt och i teorin, men i praktiken är de alldeles för varma för mig. Det spelar ingen roll hur snygga de är: stickat är bara inte för mig. Kanske har det att göra med att jag i 8:e klass försökte sticka ett par tumvantar, men tvingades repa upp garnet och börja om X antal gånger. Det var som om garnet och stickorna konspirerade emot mig, vilket resulterade i att jag fick 2:a i slöjd den terminen.
6 sweaters

Jag hade en tunn, stickad, mörkblå ylletröja för cirka 10 år sedan – ett reafynd som jag köpte mot bättre vetande. Jag ville så gärna använda den för den var så fin. Men, varje gång jag hade den på mig blev jag alldeles för varm och fick den notoriska ”ylleklådan”. Det var som om någon lagt sandpapper på magen och under armarna på mig.

Leonard itchy sweater

Detta har bidragit till att jag är och alltid kommer att vara en året-runt-hoodie-entusiast. Jag väljer en snygg hoodie med välsittande huva över en stickad tröja när som helst – i min värld är bomullstrikå alltid ett vinnande koncept när det gäller tröjor.

iZombie Liv 2 Edit

Hösten är en tid då klädbutikerna – för ovanlighetens skull – brukar ha ett brett utbud av kläder i färger jag passar i. Färgskalan rör sig mycket mellan rött och blått: det är mycket vinrött och lila, mina favoritfärger – ja, utöver svart, då.

She always wears black

När mörkret sakta lägrar sig över landet kan det ju vara kul med lite fina kläder att vänja sig vid kylan i och lysa upp mörkret med. Alla kan ju behöva en make-over emellanåt.

Pumpkin barber

Botox pumpkin

Denna årstid innebär alltid – till min stora förtjusning – att alla bra tv-serier börjar igen. Sommarens relativa serietorka känns som bortblåst när man kan gotta sig åt färska avsnitt av serier som iZombie och The Walking Dead.

Dog walking dead

En annan anledning att älska hösten är att den 31:a oktober infaller Halloween, skräckentusiastens ultimata myshelg. Det är den enda högtiden på året som matchar min inredning, och det säljs rysliga dekorationer nästan överallt. Mycket är skräp, men jag har gjort några fynd genom åren. Halloween innebär pumpor, döskalleljuslyktor och fladdermöss för hela slanten – är det konstigt att jag gillar det?nemi_happy_halloween

Halloween wallpaper

En del firar med att klä ut sig och gå på maskerad – om du råkar befinna dig inne i Norrköpings centrala delar runt den sista oktober är chansen stor att du stöter på en hel del spöken, zombies och andra outsiders som annars sällan syns till. Tänk, vad lite smink kan åstadkomma…

Halloween skull make up

Skeleton-Mouth-Halloween-Makeup

Undertecknad firar helst denna pumpa-mättade högtid i soffan under en filt med trevligt sällskap, en skål godis och några schyssta rysare att titta på.

Nemi snask

Watching-scary-movie

Här kommer några tips på trevliga filmer som är särskilt lämpade för kulna höstkvällar, när vinden blåser bort de sista, skälvande löven från träden utanför och nerverna längtar efter skrämsel.

The Amityville Horror (1979)

Amityville horror 2

En riktig favorit som fångade mitt barnajag med sin kusliga stämning och verklighetsbaserade historia. Berättelsen om familjen som flyttar in i ett hus där flera grymma mord begåtts är en klassisk rysare som bjuder både på krypande, subtilt obehag och den eviga kampen mellan ont och gott. Det är en film som alla både nyblivna och erfarna skräckfans bör pricka av på listan över film-måsten.

BKCDXE THE AMITYVILLE HORROR (1979) JAMES BROLIN, MARGOT KIDDER AMH 001

The Changeling (1980)

The changeling

Jag har alltid älskat en bra spökhistoria och The Changeling är ett ypperligt exempel på en lyckad sådan. Den handlar om pianisten John Russell, som efter sin fru och dotters tragiska död flyttar in i en stor gammal herrgård. Snart börjar konstiga ljud eka genom de tomma rummen och John kan inte skaka av sig känslan av att någon från andra sidan försöker säga honom något. En tidlös, snygg och effektfullt berättad mysrysare.

The changeling George C Scott

The Taking of Deborah Logan (2014)

The-Taking-of-Deborah-Logan-Poster

Denna film börjar som en lågmäld berättelse om en kvinnas borttynande i demensens grepp. Den är filmad som en dokumentär om demens och hur det påverkar både dem som drabbas och deras närstående. Men ju längre filmteamet följer Deborah Logans öde, desto mer uppenbart blir det att det är något mer ondskefullt än demens som slagit klorna i henne. Jag blev positivt överraskad av denna inledningsvis stillsamma rysare, som gradvis blir alltmer psykologiskt tryckande och spännande. Ett guldkorn bland moderna skräckfilmer.

Taking of DL 2

It Follows (2014)

It follows Edit

När vi ändå är inne på modern skräckfilm kommer här en av få amerikanska filmer jag sett de senaste 10 åren som fått mig att hoppa till. It Follows handlar om en ung kvinna som drabbas av en slags förbannelse genom sexuellt umgänge med sin pojkvän. Helt plötsligt börjar ensamma, mystiska främlingar dyka upp när hon minst anar det, och de förföljer henne långsamt men bestämt med ett syfte: att ta hennes liv.

It follows old lady

Filmen förde mina tankar till den första A Nightmare on Elm Street-filmen – den har den där diffusa, nervpåfrestande kusligheten som kommer av en fiende som kan uppenbara sig när och var som helst, (fast då utan de humoristiska inslagen).

It-Follows Over shoulder

Ett av de för mig mest effektiva scenarierna i skräckfilmer är när någon tar sig in i ditt hem och berövar dig på den trygghet som du känner där. När det gäller detta levererar It Follows verkligen, och det gör den till en skräckis som kryper under din hud. I alla fall min.

 

Muse, Minions och sommartips för ljusskygga

0

Summer is coming

Jag tycker om sommaren, men jag är inte typen som gillar att ligga på stranden när det är varmt. Jag gillar sol och värme, men håller mig helst i skuggan. Det märks, säger du, med tanke på hur ljushyad du är. Mja, faktum är att jag aldrig blir solbränd, även om jag i mina yngre dagar solade en hel del.

Sucked-in stomach funny

Höjden av solbränna nådde jag under min vistelse i Florida på Spring break i mars 2000. Jag brände hårbotten och ovansidan av fötterna, och blev lätt ljusbrun i ansiktet. That was it. Normalt blir jag, på sin höjd, en mörkare nyans av blek. Jag har dock aldrig grämt mig över detta, utan accepterar min naturliga ljushet fullt ut. Och fördelen med att inte bli solbränd är att jag slipper få sådana där jobbiga linjer där solen inte kommit åt.

Will-Ferrell-sunburn

Tan lines

En sak som är skön med sommaren är att man, för en gångs skull i vårt nordliga land, inte behöver ha så mycket kläder på sig. Äntligen kan man ha på sig sina nördiga t-shirts utan att de döljs av en jacka.

T-shirts

Men något jag märkt de senaste somrarna är att det där med sommarklädsel börjar gå lite långt. Alla, oavsett smala eller tjocka, ska helt plötsligt gå omkring i små superkorta och tajta jeansshorts som visar mer av folks sladdriga bakdelar än någon rimligen kan tänkas vilja se.

Shorts fashion fail 3

Tänk på oss som står bakom dig i kön och helst slipper se dina skinkor hänga ut ur dina alltför kortklippta jeansshorts. Jag önskar att detta var en överdrift, men tyvärr är sanningen att jag ser syner som dessa varje gång jag går på stan nu under sommaren. Jag ser det som en bildlig representation av frasen Too Much Information

Shorts fail edit 2  Shorts fashion fail 1

Så, här kommer ett jättebra tips, i all välmening:

Dress for your body

Vad gör man då på sommaren om man, som jag, inte är en soldyrkare som bosätter sig på stranden? Dagsutflykter till traktens sevärdheter eller andra små vardagsäventyr, (varför inte en picknick i en park eller på närmaste allmänna gräsplätt), är heta tips om man inte har så stor semesterbudget.

Alpaca my bags

Har man mer pengar att röra sig med är en resa alltid kul. Och ett land som förgyllt våra liv med filmer som What we do in the shadows, Braindead, Black sheep, Housebound och Lord of the rings-trilogin, för att nämna några, måste ju vara värt ett besök.

New Zealand Scotland

New Zealand down underer Edit

Grillat är alltid gott, även om jag själv sällan får avnjuta detta eftersom jag vare sig har en grill eller kan grilla. Jag får nöja mig med att känna lukten när grannarna slänger på en köttbit på grillen.

Grilling Edit

i-got-stuck-so-i-went-to-sleep

Jag tycker också det är kul att shoppa, och eftersom den här sommaren för närvarande inte verkar bli vare sig supervarm eller solig i någon större utsträckning finns det knappast en bättre sysselsättning än detta. En dagsresa med Stockholmsshopping sitter alltid bra, eller så kan man ju fynda något på IKEA.

Ash IKEA

Russian Blue-hona till kampanjpris

 

Ett biobesök gör också alltid livet roligare, särskilt när man ser en så fenomenalt underhållande film som Minions. Blummock!

Minions movie Edit

Kevin edit

Kevin i mjukdjursform

Det är också något speciellt med att sitta uppe sena sommarkvällar och titta på film eller en bra tv-serie, något som blir extra mysigt om det regnar ute. Den här sommaren verkar ju ha fastnat i det kyliga midsommarstadiet, så varför inte stanna inne i värmen och titta på något bra? En serie som varit starkt förknippad med sommaren för mig är Dexter – dels för att jag tittade på den på sommaren, dels för att den utspelar sig i soliga Miami.

Dexter ice cream

Tyvärr görs ju serien inte längre, men den tål helt klart att ses om. Annars kan jag starkt rekommendera serien som för mig nu fyller hålet efter Dexter, superspännande iZombie. En zombietjej som jobbar som rättsläkare och hjälper polisen att lösa brott genom att äta brottsoffrens hjärnor och absorbera deras minnen – what´s not to love? Sällan har jag fastnat för en tv-serie så snabbt. Huvudpersonen Olivia Moore är min nya hjälte!

Liv Moore edit

Liv Moore

 

Sommar för mig är också Game of Thrones. Jag brukar inleda sommaren med att plöja igenom den nya säsongen som om det inte fanns någon morgondag.

GOT Tyrion Dragon Edit

GOT Mastercard

Mitt sista sommartips är det allra bästa: En konsert med ett band eller en artist man verkligen gillar är en händelse utöver det vanliga, något som inte inträffar så ofta men är fantastiskt roligt. Har man chansen att se sitt favoritband på en festival rekommenderar jag alla musikälskare att göra det. Det blir extra speciellt när konserten är utomhus på sommaren, och i år är det just en sådan spelning som har gjort min sommar väldigt minnesvärd.

Jag var överlycklig när jag i november 2014 läste i tidningen att mitt älskade favoritband Muse skulle spela på Bråvalla i år. Inte bara skulle de spela i Sverige, utan i min hemstad, ja till och med i mina kvarter!

Muse logo colors Edit

Det verkade nästan för bra för att vara sant, med tanke på att sist jag skulle se dem, i december 2012, blev konserten hastigt inställd, då sångaren Matt Bellamy bröt fotleden.

Muse live 3

Så, efter ett halvårs upprymd förväntan, var det äntligen dags! Robin och jag småhuttrade oss igenom fredagskvällen den 26 juni på Bråvalla, trots att det sammanlagda antalet tröjor vi hade på oss var alldeles för högt med tanke på årstiden. Men vem bryr sig om att det var kallt, jag fick äntligen se mitt kära Muse live! Det var mer än nog för att hålla mig varm.

Muse lever verkligen upp till epitetet att vara ett av världens bästa liveband. Musiken, sången, scenshowen, ja allt var helt fantastiskt och jag njöt av varje sekund där jag stod i den kalla juninatten och dansande sjöng med i låtarna jag känner så väl. Och tänk att de till och med spelade två av mina favoriter bland de äldre låtarna, Bliss och Hysteria! Jag kommer att leva länge på detta!

Muse live 6Muse Matt 210Muse Matt 210Muse Matt 210Muse live 1Muse live 7Muse live 5

 

Mer än ett par öron

0

Jemaine Hug Gif

Jag är en vänlig och empatisk person med stark servicekänsla – jag tycker om att hjälpa människor och drivs på någon fundamental nivå av ett socialt engagemang. På de små, små sätt jag kan vill jag försöka göra världen lite bättre, antar jag.

Kindness cat

acts-of-kindness_o_2175695

Vänskap och relationer är något vi alla behöver. Framför allt är det av betydelse vilka slags relationer man har, att de är ömsesidiga så tillvida att båda inblandade har utbyte av varandra.

Friendship twoway street

När det gäller vänskap är det viktigt att ta hand om sig själv först innan man hjälper någon annan, för mår man inte bra själv har man inte kraften som krävs för att ge åt andra.

I-can-only-please-one-person-per-day.-Today-I-choose-me

Precis som kabinpersonalen på flygplan brukar säga när de går igenom säkerhetsinstruktionerna: alla som reser med barn måste, i en eventuell nödsituation, sätta på sig sin egen syrgasmask innan de hjälper barnen.

Oxygen mask

En del tycker att all ens tid och omtanke i första hand ska vara till för andra människor. Att det rent av är egoistiskt att sätta sitt eget välbefinnande framför andras. Men du har bara ett liv, och om inte du är rädd om dig själv lär ingen annan göra det åt dig.

Health blogger 2

Min inbyggda vilja att hjälpa andra har ofta krockat med självbevarelsedriften. Ibland har jag sagt ja i situationer där andra behövt min hjälp, utan att stanna och tänka efter om jag faktiskt har tid och ork till att ta på mig detta. Många gånger har jag velat göra så här i sådana lägen:

La la la

Att ständigt sätta andras behov framför dina egna kan leda till att andra tar all din energi. Det i sin tur kan göra att du börjar må dåligt, både fysiskt och mentalt. Ofta sker detta utan att du är medveten om det – jag vet, av egen erfarenhet.

Cat energy vampire

Min energi begränsas tyvärr av den konstanta tröttheten som kommer av ett liv med en whiplashskada, vilket gör att jag numer måste tänka mig för både en och två gånger innan jag gör planer eller påbörjar nya kompisrelationer.

Meaningless friendships

Jag är en utmärkt lyssnare, något som i många fall är en bra egenskap att ha. Detta gör dock att personer som behöver ett lyssnande öra dras till mig, på gott och ont. Det brukar hända utan att jag egentligen gjort någonting för att ”bjuda in dem” mer än att vara mitt vanliga, vänliga jag.

När just den sortens människor som jag inte mår bra av dras till mig kan jag känna lite så här:

People3

Grumpy-Cat-Excited

Det kan vara okej att ha någon vänskapsrelation av det här slaget, men i mitt fall har det blivit alltför många. Det har inte varit bra för mig, då jag ständigt tvingats vara någon slags privat emotionell soptunna åt andra, utan att själv få uppleva att den andra lyssnar på och bryr sig om mig.

Dr. Cox

Det är inte sunt att umgås med människor som får dig att känna att ditt liv och den du är saknar betydelse.

pinhead-troubled EditTrue friend

Det enda jag fått ut av relationer som dessa är den ibland tillfredsställande känslan av att ha hjälpt någon. Ju längre tiden gick, desto mer överskuggades dock den känslan av min frustration och ensamhet.

Depression Pot hole

Flera av de personer jag lärt känna genom åren verkar tro att jag kan fixa alla deras problem genom att vara någon slags hobbypsykolog, eller själslig mekaniker, åt dem.

Mr Fixit cat

Vissa tycks tolka mitt vänliga sätt och allmänt positiva vibbar som något i stil med att ”nu är vi bästa vänner!!”, trots att vi inte ens känner varann. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jag kan ju inte ändra på vem jag är.

Nemi Be yourself

Med åldern har jag dock blivit mer medveten om hur jag beter mig mot andra, och jag försöker vara tydlig, för att i möjligaste mån undvika relationer av det energislukande slaget. Men, jag kommer aldrig kunna sluta vara vänlig, för det är en så stor del av den jag är. Jag måste snarare bli bättre på att säga nej.

No-Means-No-For-Jim-Carrey-In-Yes-Man

Det är klart att det kan ses som positivt att andra uppfattar mig som trevlig och sympatisk. Jag tycker om att lyssna och hjälpa andra, men det finns gränser för var jag klarar av. Jag orkar inte lyssna på andras problem på bekostnad av min egen hälsa. Jag vill gärna vara din vän, men då måste du också vara min vän. Jag har tankar och känslor precis som alla andra.

Bad friends

Här vill jag också inflika att jag är medveten om att man vanligtvis har olika slags vänner. Någon som du går och fikar med på stan, någon som du ringer när du behöver prata, och så vidare.

Friend types

Jag är hellre ensam än umgås med personer som bara är mina vänner så länge jag ställer upp för dem, som aldrig finns där när jag behöver dem. Sådana som gärna vill låna mina öron men inte vill låna mig sina. Till sådana pseudovänner säger jag helt enkelt så här:

read-between-the-lines

Vänskap är bland det mest värdefulla som finns, och goda vänner växer tyvärr inte på träd. Därför är det extra viktigt att vara rädd om dem du har. Har du en vän som ständigt lyssnar på och bryr sig om dig utan att du gör detsamma i utbyte? Tro mig, att vara den vännen känns ofta lite så här:

High five face monkeys

En riktig vän gläds med dig när du är glad, och delar din sorg när du är ledsen. Riktiga vänner bär varandra när situationen kräver det, även om det är jobbigt.

Horse saving dog

Det finns ett ordspråk som säger att ”I nöden prövas vännen”, och det är verkligen sant. Jag har själv upplevt att när livet föll i bitar omkring mig och jag verkligen behövde en vän, då fanns det ingen som ställde upp.

Sarcasm support group

Goda vänskapsrelationer har ett slags naturligt flyt. Liksom alla förhållanden är det dock viktigt att man vårdar dem och är varsamma med varandra.

Pusheens guide to being friendly

Tänk efter – brukar du ständigt ”dumpa” dina problem på din vän? Gör då något extra snällt för den personen för att visa att du bryr dig och uppskattar er vänskap. Det mest värdefulla du kan ge en annan människa är din tid. Men glöm aldrig att en vän är mer än ett par öron.

Cats hugging Edit

 

Nattens barn

0

Night cat on wire edit

Jag har alltid varit en utpräglad kvällsmänniska. Redan som barn njöt jag av att vara uppe sent på helgerna, när skolans tidiga morgnar tog ett par dagars paus och jag kunde ägna all min tid åt kreativa aktiviteter och att titta på film.

Night Owl cartoon

Visserligen kan jag känna mig pigg under dagen också, men det är på kvällen och natten som min hjärna verkligen vaknar till liv. Vid 8/9-tiden på kvällen plockar jag gärna fram ritblocket och ägnar några timmar åt att teckna.

Ritblock2Derwent pennorBlyertspennor

Alternativt plockar jag fram min symaskin, tyg och tråd, eller börjar spåna inför nästa blogginlägg.

blogging-cat-meme

Singer-Justin-Bieber1

Kreativiteten tycks flöda i mig under dygnets mörkare timmar. När de flesta funderar på att gå och lägga sig börjar jag få en massa fiffiga idéer om vad mitt nästa skapandeprojekt ska bli.

Creative catCreativity Einstein quote

Det är efter mörkrets inbrott som jag känner mig som piggast, gladast och mest som mig själv. Nattens dunkla stillhet tilltalar mig på någon primär nivå. Himlen glänser av mån- och stjärnljus, och staden utanför mitt fönster glimmar i sin aftonklänning av tända fönsterbelysningar och surrande gatlyktor.

Night person definition

Listen to them, the children of the night…

What sweet music they make

(Bram Stoker´s Dracula)

Night cats demon eyes

En del menar att huruvida man är morgon- eller kvällsmänniska enbart beror på vad man har för vanor, dvs. om man brukar gå upp tidigt eller sent, om man går och lägger sig tidigt eller sent och så vidare. Jag tror dock att de flesta av oss föds med en dragning åt det ena eller andra hållet.

Garfield Toasters Garfield Bite me

Jag har aldrig varit morgonpigg, utan är snarare kroniskt förstörd på morgnarna. Detta har med åren förstärkts ytterligare av smärtan som min nackskada orsakar, men oavsett detta är jag alltid väldigt trött när jag vaknar.

Batman Robin Night person

Vore praktiskt om man kunde ladda sig själv precis som man laddar mobilen ibland…

Rechargeable cat

Jag klarar dock av att gå upp tidigt och jobba genom att kompromissa med sänggåendet: under en arbetsvecka siktar jag på att komma i säng senast vid midnatt. Då hinner jag både ägna mig åt mina hobbies och få en hyfsad natts sömn. Sen är det en lugn uppvaknandeprocess med en god frukost och mycket kaffe som gäller för att komma igång.

Surprised coffee

Owl coffee funny

Visserligen kan jag inte påstå att uppvaknandet alltid är enkelt…

5 stages of waking up

Stanna uppe sent passar jag på att göra på helgerna. Då blir det ofta inte förrän frampå småtimmarna jag lägger huvudet på kudden. Det gäller bara att hitta ett sätt att både kunna vara den kvällsmänniska jag är och ändå orka gå upp tidigt när omständigheterna kräver det. Många sömniga morgnar har jag tröstat mig själv med att jag alltid kan ta en tupplur när jag kommer hem från jobbet.

Laundry rack cat

Vampire-cat-rises-from-nap1

Många morgonmänniskor tror att det går att BLI en morgonmänniska helt enkelt genom att tvinga sig att gå och lägga sig tidigare. Det fungerar dock inte för mig. Många kvällar har jag försökt göra just detta och det har enbart utmynnat i att jag legat och vridit mig i flera timmar utan att kunna somna.

Laughing owl

Det är speciellt att vara vaken på natten. Tillvaron är fridfull och avslappnad, och man kan lätt föreställa sig att man är den enda personen i kvarteret som fortfarande är uppe. Granntanten vars högljudda tv-tittande hörs genom väggen har gått och lagt sig. Snubben i lägenheten ovanpå, som emellanåt torterar oss omkringboende med skräniga trubadurcovers på valda delar av Metallicas uttjatade Black album, håller sig lugn. Världen tillhör just då bara mig, och det känns som om jag kan göra vad som helst.

Night moon lake

Kanske har jag varit vampyr i ett tidigare liv, eftersom jag är så förtjust i natten…

Selene-underworld-blood edit

Dessutom består min garderob till merparten av svarta kläder. Dock är det ont om sammetskostymer och kråsskjortor à la 1700-talet…

Key-Peele Vampires

Frääääs

Man kunde ju åtminstone tro att jag har vampyrblod i ådrorna, med tanke på min ljusa hy och obotliga oförmåga att bli solbränd,  (inte för att jag VILL bli det heller, jag trivs med att vara blek).

Not pale

Kanske borde jag vara den femte rumskompisen hemma hos vampyrerna Vladislav, Deacon, Viago och Petyr i underbara What We Do In The Shadows. Om de nu kunde låta bli att äta mig, vill säga.

what_we_do_in_the_shadows-620x412Petyr 3DSCN1277 Edit4

Turligt nog verkar det enda jag fått med mig in i detta liv vara just hudtonen – jag brinner inte upp i dagsljus, sover inte i en kista, är inte allergisk mot silver och tycker vitlök är gott. Och spegelbilden finns där den ska.

WWDITS Mirror

Det är ju en fördel när man ska sminka sig på morgnarna…

messy-vampire

Nej, jag har inte huggtänder, dricker inte blod eller har evigt liv, men jag kommer alltid att vara ett nattens barn. Så nästa gång du är ute sent en kväll, och ser ett fönster där det fortfarande lyser, är chansen ganska stor att det är mitt.

Never fear shadows

Lite skön vampyrhumor med suveräna humorduon Key & Peele…

Trailer på filmen ingen får missa!

 

 

Var det bästa du kan vara – dig själv

0

Why fit in1

Självförtroende kan vara flyktigt. Som ung påverkas man lätt av människor i ens närhet. Tanklösa kommentarer orsakar sår som i värsta fall kan ta många år att läka när ens självtillit brister. Även rådande samhällsideal när det gäller utseende har ofta stort inflytande på ens liv som ung, kanske främst bland tjejer. Det gör mig ont att se hur kropps- och skönhetsfixeringen i media tycks vara värre än någonsin, även om det finns svaga strömningar som kanske på sikt kommer att leda till mer sunda ideal.

Low self esteem

Jag har aldrig gillat ordet normal. Det hänger samman med ordet norm, som ju betyder vad som är måttstock i ett givet sammanhang. Jag har alltid tolkat det här med att vara normal som att alla ska vara stöpta i samma form. Alla ska vara likadana och inte sticka ut, vare sig utseendemässigt eller i sitt sätt att vara. En värld som såg ut så skulle vara ett tråkigt ställe att leva på, om du frågar mig. Och vem är egentligen bäst lämpad att bedöma vad som är just normalt?

Normal-Morticia-Addams-quote

Motsatsen till normal är abnorm, och det hör man nästan på ordet att det inte är något önskvärt. Det används snarare oftast när det gäller sjukdomar och andra patologiska företeelser. När jag slog upp ordet i ett synonymlexikon kom bland annat dessa ord upp:

Underlig

Grotesk

Konstig

Egen

Märklig

Ful

Säregen

Bisarr

Absurd

Det säger en del om den vikt världen vi lever i fäster vid att vi ska vara just normala. För vem vill vara grotesk eller absurd?

It crowd Normal

Jag har aldrig riktigt känt att jag passat in, åtminstone inte förrän jag blev vuxen och hamnade i sammanhang där jag accepterades för den jag var. Under hela grundskolan gick jag i klasser där alla utom jag och kanske ett par elever till ägnade sig åt organiserad idrott på fritiden. Jag motionerade på egen hand, bland annat gick jag långa promenader med familjens nu saligen hädangångna labrador. Vår gymnastiklärare på högstadiet gav faktiskt mig lägre betyg än andra enbart baserat på att jag inte var med i den lokala idrottsföreningen som alla andra, (dvs. baserat på vad jag gjorde på FRITIDEN, inte på lektionstid), något som än idag får mig att känna så här:

Whaat

Mina stora intressen var film, musik och att teckna och pyssla. Det var dock lätt att känna sig onormal och udda i den miljö jag vistades, eftersom ingen av mina skolkamrater delade dessa intressen. Jag var visserligen aldrig utstött – jag umgicks med några av tjejerna i klassen i skolan, och vi gick på varandras födelsedagskalas osv. – men jag hade aldrig heller någon riktigt nära vän. Andra gick på hockey och kollade på fotboll på helgerna, medan jag hyrde film med familjen, gick på bio eller ritade av mina idoler. Ja jag var, och är, en nörd.

Moss

Jag blev tidigt lång och kurvig. Eftersom jag gick i en klass där alla tjejer var väldigt små och smala kände jag mig som en flodhäst i jämförelse, och åren från mellanstadiet och genom gymnasiet var en jobbig tid för mig. Jag hade väldiga komplex för mitt utseende, och att få kommentarer som ”tjockis” när man gick genom skolans korridorer, och att se alla smala, löjligt perfekta kvinnor på tv och i filmer gjorde mitt självförtroende allt sämre. Som tonåring bantade jag och tränade mycket.

real-unicorns-have-curves

Under mitt tredje år på gymnasiet besökte jag skolsköterskan av en helt icke-vikt-relaterad anledning. Till saken hör att jag då var smal, på gränsen till mager. Innan jag gick ville sköterskan plötsligt väga mig.

Muffin top cat1

Hon plockade fram den förhatliga BMI-tabellen och yttrade de förödande opedagogiska orden ”Ja, du väger ju förstås en 6 kilo för mycket”. Jag minns hur ledsen jag blev, och än idag blir jag jättearg när jag tänker på det. Sedan dess har jag lärt mig att BMI-tabellen är ett otroligt trubbigt, alltför generaliserande verktyg som inte ens går att applicera på alla personer. Den ger resultat som inte egentligen säger någonting om en persons hälsa.

eat-skinny

Om någon som känner igen sig i det här läser detta vill jag säga så här till dig: Du är fin precis som du är – låt inte någon lura i dig något annat! Så länge du har hälsan och trivs med dig själv ska du inte ändra på dig själv bara för att trenderna säger si eller så. Det är samhället och idealen det är fel på, inte dig.

Fuck society

Tyra Banks quote

Det är viktigt att komma ihåg att vad som anses normalt, eller huruvida man är omtyckt och respekterad, inte bara handlar om dig utan lika mycket om vilken sorts människor som finns omkring dig.

Surrounded by assholes

Att vara annorlunda är inte det samma som att vara onormal. I mitt fall handlar det mest om att jag har haft otur när det gäller vilka klasser jag hamnat i, och därigenom med de människor som funnits omkring mig. Det gjorde att jag ofta kände mig ensam och udda, fast jag egentligen var – och är – som vem som helst.

Sick of not being understood

Jag har alltid haft min egen stil och satt en stolthet i detta. Mest handlar det om att vara sig själv – mina kläder är en förlängning av min personlighet och mina intressen. Samtidigt gillar jag att skilja mig från mängden och sticka ut. Dock har det sitt pris.

Jag har bott lite varstans i vårt avlånga land. Från Boden i Norrbotten till Oskarshamn i Småland och Sörmländska Södertälje. Merparten av de senaste 11 åren har jag tillbringat i Östergötland. Jag har dock inte på någon av alla platser jag bott blivit så utstirrad som jag blir här i Norrköping

Lady Gaga You Laugh

Folk i den här staden tycks vara övertygade om att jag är någon slags skummis, bara för att jag går klädd i svart, har svart hår och ofta bär dito skinnjackor. Jag drabbas ofta av något jag kallar ”the stare´n´turn”, dvs. när människor jag möter på stan stirrar på mig, och sen vrider huvudet bakåt och fortsätter stirra på mig när vi gått förbi varann.

cat_activity2-1

De stirrar så till den milda grad att jag ibland undrar om jag har gylfen öppen eller rentav glömt att ta på mig byxor. Jag har dock blivit så van vid detta att jag knappt orkar bry mig längre. En kompis till mig – som klädmässigt hör till den normala skolan – kunde emellertid inte undgå att märka hur folk stirrade en gång när vi var på stan. Att vara jag känns lite som att vara en rockstjärna, fast utan paparazzi, limousiner och folk som vill ha min autograf.

Fucking paparazzi

En kväll i våras satt jag på bänken vid en spårvagnshållplats i väntan på att åka hem. En kvinna i 60-årsåldern kom gående från höger och stannade vid hållplatsen. Sedan tittade hon misstänksamt på mig, där jag satt i min långa svarta skinnrock och svarta stövlar, och bestämde sig snabbt för att ställa sig 5 meter längre bort. Hela tiden fortsatte hon kasta nervösa blickar på mig, som om jag helt plötsligt skulle plocka fram en kniv och ge mig på henne. Jag fnissade för mig själv. Kvinnan i fråga verkade inte förstå att svart hår och skinnjacka inte gör en människa till någon slags massmördande djävulsdyrkare.

auto-what-if-i-told-you-morpheus-198525

Being a metalhead edit

Jag har kämpat med självförtroendet hela livet, men i takt med att jag lärt känna mig själv bättre har självtilliten växt. Ju äldre jag har blivit, (jag är idag 35), desto större har lugnet inom mig blivit. Därigenom har jag också funnit styrka i mig själv, även om jag förmodligen alltid kommer att få kämpa med ett visst mått av självtvivel och osäkerhet. Det viktiga är att vara medveten om när man mentalt försöker sabotera för sig själv och fortsätta jobba med det. En del kanske tycker att jag gör det extra svårt för mig när jag har en klädstil som sticker ut. Sanningen är att om jag inte klädde mig som jag gör skulle jag inte vara ärlig mot mig själv.

Nemi reading

Jag kommer fortsätta färga håret svart, klä mig i svart och gå runt i mina svarta skinnjackor, för det är JAG. Jag trivs i svart, kanske för att jag älskar natten och skräckfilm, kanske för att det helt enkelt är en färg som tilltalar mig.

Wednesday Addams

Black-cats-bad-luck-good-luck

Det viktiga är att man trivs med den man är och hur man ser ut. Mår man bra på insidan brukar det oftast lysa igenom och synas även utanpå.

Och kom ihåg detta, nästa gång du stirrar på någon som ser lite annorlunda ut:

The longer you stare

Livet är det som pågår när du är på Facebook

0

funny-facebook-cat edit

Ja jag erkänner, utan att skämmas det minsta: Jag är en Facebook-skeptiker. Visst finns det fördelar med det, framför allt att det är ett sätt att hålla kontakt med människor du känner, både nära och långt borta. Men det har också gjort livet till någon slags tävling om vem som är lyckligast, har mest vänner och det underbaraste livet.

funny-facebook-cartoon-joke

Och sanningen och det som skrivs på Facebook ligger ofta väldigt långt ifrån varann. Statusuppdateringarna porträtterar ofta den bild folk VILL att andra ska ha av deras liv, inte hur de verkligen ser ut.

Awesome life2

Sen verkar det som om en del människor lägger så mycket tid på att skriva på FB vad de gör, samtidigt som de faktiskt gör det, vilket resulterar i att de bara GÖR det de SKRIVER att de gör halvhjärtat och oengagerat. Alltså: man ägnar mer tid åt att skriva om sitt liv än att faktiskt leva det. Och då missar man ju en del av poängen med att leva, tycker jag.

Facebook gym2Facebook gym

Och hallå… Vem tusan vill veta vad just DU har ätit till lunch idag? Okej, om du är på semester och äter en riktigt lyxig trerättersmiddag, något som du aldrig äter annars, kan jag förstå att man vill ta en bild på maten, men falukorv i ugn och makaroner?

before_internet

Facebook-Skämt

Jag var med i Facebook i för några år sen. Då tyckte jag det var jobbigt att läsa om vad alla i bekantskapskretsen höll på med eftersom jag själv gick igenom en skilsmässa och mådde väldigt dåligt. Mot bakgrund av det verkade alla andra så HIMLA lyckliga, de gjorde så FANTASTISKA saker och allting verkade så PERFEKT.

Friends-quotes-on-cartoons-funny2

En dag tröttnade jag på FB, letade upp den väl dolda avregistreringsfunktionen och gick ur, (ja man kan faktiskt göra det). Fram tills nyligen när jag – ytterst motvilligt – blev medlem igen. Och skälet till det är det jag tycker är bra med FB: att man kan följa band, artister, tv-serier etc. som man gillar och få information när relevanta saker händer. (Några jag följer är brittiska bandet Muse, banden Nevermore och Lamb of God, tv-serierna The Big Bang Theory och The Walking Dead. Alltid bra att få veta när nästa Game of Thrones-säsong närmar sig också).

Mitt underbara, älskade Muse.

Andrew Lincoln och en övermogen kollega i The Walking Dead.

Men jag ville också ha ett forum att göra reklam för min hemsida på. (Jag har en blogg på en vanlig bloggsajt, där jag inte skrivit något på över ett år. Jag tröttnade på alla korkade människor som skrev dito korkade saker där). Inte för att jag inbillar mig att det jag skriver är särskilt viktigt i ett världsligt perspektiv, men det är alltid kul att få fler läsare – även om det bara rör sig om en eller två.

Facebook-update-like-button-funny-cartoon2

Dessutom mår jag bra nu, med skilsmässan långt bakom mig, jobb och ett fint förhållande, och därför tycker jag det är roligt att hålla kontakt med folk i min bekantskapskrets. Jag kommer dock sannolikt inte att lägga ut så mycket roliga saker på FB, mer än kanske då och då, utan fortsätta ägna mig åt det skrivande jag älskar på den hemsida du nu besöker.

På Facebook väljer ju många att skriva om vad de gör just nu. I mitt fall skulle det vara att jag nu precis börjar ha hämtat mig lite från två dagars migrän och tillhörande vedermödor, (jag blir alltid helt slut efter migrän och ofta tar det ett par dagar innan jag har fått tillbaka krafterna). Igår blev jag tvungen att gå hem tidigare från jobbet eftersom migränen blivit så kraftig att jag mådde illa och knappt orkade stå på benen. Idag har jag legat hela dagen hemma i soffan, med fördragna gardiner, och tagit mig igenom den pulserande huvudvärken genom att omväxlande sova, (vilket jag gjort större delen av dagen), och titta på den underbara Cops-parodin Reno 911!  

Reno 911!

Upplägget är detsamma som (det extremt tråkiga) Cops, dvs. serien är filmad i dokumentärstil, fast huvudpersonerna är världens klantigaste snutar. De blir av med sina vapen, spränger saker av misstag, blir lurade av brottslingar och bestulna på sina polisbilar om och om igen.

Wiegel Reno 911

Det blir ju heller inte mindre roligt av att polisstyrkan leds av Lieutenant Jim Dangle, som ständigt springer runt i ultraminimala shorts. Vansinnigt kul!

Dangle Shorts2

Lt Jim Dangle i sina tajta minishorts, som han fått begära specialtillstånd för att få bära på jobbet.

Eftersom jag inte mått bra sen i förrgår har alltså den senaste tiden i mitt liv inte varit direkt upplyftande. Det enda trevliga med migränanfall är när de är över, för då känns det som om man kommit tillbaka till livet från att ha varit nära döden. Man uppskattar tillvaron lite mer. Och ungefär i det läget befinner jag mig nu, därav den plötsliga lusten och inspirationen att skriva. Sen är jag ju kvälls- och nattmänniska, och därmed alltid som mest kreativ och pigg den här tiden på dygnet.

funny-owl-hangover-face2

Det är extra trevligt att vara uppe sent när man har en katt, som ju också, av naturen, är ett nattdjur. Ibland får hon såna spastiska, intensiva busutbrott att jag får mig ett rejält skratt. Mindre roligt är att min katt, Ash, som tidigare ytterst sällan brukade störa mig när jag väl gått och lagt mig, börjat väcka mig varje natt efter att jag sovit bara en eller två timmar. Det verkar som hon bara är uttråkad och vill ha sällskap.

Ash i fönstret

Ashley, kallad Ash.

Hon sätter sig i fönstret, börjar krafsa i gardinerna och jama, för att sen hoppa över till sängen när jag vaknar, för att jag ska klappa henne. Det händer också att hon ställer sig och puttar på mig med tassen eller nosar på min kind, men detta är dock mer sällsynt. Då brukar det här vara det första jag ser.

If-you-can-see-this-you-are-awake-enough

Därför har jag den senaste tiden sovit med öronproppar, vilket har funkat förvånansvärt bra. Katter… de är underbara ibland, jobbiga emellanåt, men man måste älska dem. Särskilt när de är såna kelgrisar som min.

And on that note… Då måste jag bara, avslutningsvis, bjuda på några roliga katt-klipp. Ta det lugnt ute i Sommarsverige, och fastna inte för djupt i Facebook-träsket nu. Kom ihåg: Livet pågår även när du inte är inloggad på FB.