Ett gäng vrak och en flygplanskrasch

0

Så här i sommarvärmen kan det ju passa att kyla ner sig med lite vardagsrealism. (Jag menar, man får ju inte slappna av för mycket under semestern, så återgången till jobb och eventuella förkylda förskolebarn leder till kärlkramp och panikhicka). En tv-serie som verkligen lyckats perfekt med att blanda sjuk humor med grå verklighet är den norska succén Dag (2010-2015).

Med inspiration från Jan Stenmarks bitterljuva ångesthumor blandas här skratt, sorg, underliga sexställningar och psykiskt tvivelaktiga nunnor i en absurd soppa.

Serien handlar om parterapeuten Dag (Atle Antonsen), som är trött på människors skitsnack och råder de flesta par han kommer i kontakt med att göra slut.

Själv är Dag en komplicerad figur, som gjort om sin lägenhet till ett skyddsrum mot omvärlden, där han låser in sig för att lyssna på musik, titta på film och äta det bästa han vet: bacon.

När världen blir för påträngande och andra människor är särskilt påfrestande stillar han sitt sinne med Valium, eller något av alla de andra piller han förvarar i Pez-behållare i sitt badrumsskåp.

Bästa vännen Benedikt (Anders Baasmo Christiansen) är en vandrande katastrof med hjärtat på rätta stället, och en oförmåga att säga nej när det vankas sex. Han kraschlandar ofta i Dags hall, där han sover ruset av sig med filt och kudde när han än en gång varit otrogen.

Benedikt, Eva och Dag

När den rättframma Eva (Tuva Novotny) kommer in i Dags liv ställs allting på ända och han tvingas omvärdera allt han tror på. Kan man leva ensam och ändå vara lycklig med sin tvillingsjäl?

Mer vardag i form av en fiktiv realityserie hittar man i Derek (2012-2014), skapad av den fantastiska Ricky Gervais, som också spelar titelrollen. Serien följer den förståndshandikappade Derek, som jobbar som volontär på ett äldreboende.

Derek är en vänlig själ som sprider glädje bland de boende på hemmet och älskar djur. Det bästa han vet är att prata med de gamla och att umgås med sina bästa vänner, vaktmästaren Dougie (Karl Pilkington, känd från En idiot på resa), och den alkoholiserade Kev (David Earl).

Dougie, Derek och Kev

Den tragiska Kev är ett av de roligaste inslagen i serien. Han stinker, går ständigt runt med en ölburk i näven och berättar alltför ingående om sina sexuella eskapader. På något vis lyckas han samtidigt vara sympatisk.

Att hans leende ser mer ut som minen hos någon som har magknip än en glädjeyttring ger honom dessutom en viss udda charm.

Derek är också nära vän med Hannah, (Kerry Godliman), hemmets föreståndare. Hon är en person som alltid sätter andra framför sig själv, men samtidigt inte tar någon skit.

Derek är en varm, knäpp, sorglig och befriande rolig serie om en udda människa vars optimistiska syn på livet vi alla kan lära oss något av. För att vara annorlunda betyder inte nödvändigtvis att vara sämre.

Gillar man Ricky Gervais speciella, tragikomiska humor kan jag också tipsa om hans senaste serie, After life (2019), som handlar om en förbittrad man som inte tål andra människor efter att hans fru dött av cancer.

Om du som jag blev superfrustrerad av Lost, kan jag varmt rekommendera Wrecked. Denna humoristiska dark horse ger dig svaret på frågan: Tänk om Lost varit en lyckad komediserie?

Det är en omaka samling människor som måste lära sig att samarbeta efter att deras flyg plötsligt kraschat på en öde ö, och viljorna drar åt olika håll.

En av karaktärerna spelas av Rhys Darby, vilket också var anledningen till att jag började titta på serien. Han är känd bland annat för att ha spelat Flight of the Conchords totalt odugliga manager, Murray, (nedan), i serien med samma namn.

Under de tre säsongerna av Wrecked råkar överlevarna ut för diverse motgångar, och när de är som mest pressade visar sig allas sämsta egenskaper.

Det leder till en hel del fniss i soffan och gör dig sakta men säkert övertygad om att Lost aldrig var något annat än en mardröm som bleknat ur ditt minne.

Trevlig seriesommar!

Kändisarna och jag

0

Pegg Frost Goofy Edit

Jag har älskat film så länge jag kan minnas. Då är det kanske inte så konstigt att många av de kändisar jag tycker bäst om hör till dem vi ser på vita duken. Det finns nämligen vissa skådespelare som jag bara inte kan låta bli att gilla, såna där härligt sköna människor som man skulle vilja vara kompis med. Därför kommer här min högst personliga lilla lista över skådisar jag tror skulle vara roliga att hänga med.

1) Simon Pegg

Simon Pegg laughing

Brittiska Simon Pegg är en skådespelare vars humor, mimik och oemotståndliga nördighet har fångat mig totalt. Han spelar ofta underdog-karaktärer, som i Shaun of the Dead, där allting bara tycks gå fel för hans rollkaraktär.

MCDSHOF EC021

Men han tar tag i saker och visar en gång för alla att när världen går under kommer nördarna att överleva.

Fuck-a-doodle-doo

Jag gillar alla hans rollgestaltningar skarpt, från den nitiske superpolisen Nicholas Angel i Hot Fuzz,

Hot fuzz cornetto

Simon Pegg i Hot Fuzz med bästa vännen och parhästen Nick Frost (och ett par Cornetto-strutar)

 

den obekymrade snyltaren Gary i The World´s End,

the-worlds-end-poster-uk-quad edit

och den välmenande skitstöveln Sidney i How to Lose Friends and Alienate People,

Young dumb Edit

till den extremneurotiska deckarförfattaren Jack, som ser faror lura i varje skugga, i A Fantastic Fear of Everything.

A FANTASTIC FEAR OF EVERYTHING - 2

Dessutom får man inte missa härligt knäppa komedin Paul, om två sci-fi-fans som åker till USA för att besöka Comic-Con och Area 51.

Paul banner

Pegg tycks härligt avslappnad och ”vanlig” i sättet och känns lättillgänglig, vilket tilltalar mig och gör att jag tror vi skulle komma bra överens. Dessutom är vi från samma generation, älskar samma filmer och har samma nördiga humor, vilket bidrar till känslan av att jag på något vis redan känner honom. Han verkar helt enkelt vara en schysst kille.

Simon Pegg Winking

Simon Pegg visar prov på sin skådespelartalang hos Conan

 

2) Jack Black

JB friendly Edit

Jack Black är en rolig, smått galen och charmig amerikan vars energinivå och intensitet är svårslagen. Han utstrålar en slags teddybjörnslik, jordnära värme med sitt vänliga ansikte och avväpnande sätt. Jag blir glad bara av att se honom – he cracks me up.

Nacho libre Edit

Liksom Simon Pegg spelar han ofta underdogroller – det rör sig ofta om personer som är omogna, förvuxna barn som inte tar ansvar för sina liv utan skyller alla sina problem på andra. Eller besserwissers som lever livet efter sina egna regler och hånar dem som tycker annorlunda. Trots detta kan man inte göra annat än tycka om hans rollkaraktärer, för de är ofta bra människor innerst inne.

JB s of rock

En av dessa är det ultrasarkastiska skivbutiksbiträdet Barry i High Fidelity, som hånar alla kunder som efterfrågar skivor han anser vara undermåliga.

high-fidelity-jack-black-2000 Edit

Besserwissern Barry, som vägrar sälja musik han själv inte gillar

 

En personlig favorit bland Blacks filmer är underbara Be Kind Rewind, där Black spelar Jerry, ett original som är övertygat om att regeringen är ute efter honom – en paranoia som resulterar i ett misslyckat försök att spränga ett kraftverk. Enda resultatet av detta är att Jerry blir magnetisk och lyckas avmagnetisera alla vhs-kassetter i videobutiken där hans vän jobbar.

JB be kind r edit

Jerry, den mänskliga magneten

 

Jack Black är, som de flesta nog vet vid det här laget, även en mycket begåvad sångare. Tillsammans med vännen Kyle Gass utgör han rockduon Tenacious D, som figurerat både på tv och film.

Tenacious D POD Edit

Tenacious D

Tenacious D visar sig från den bestämda sidan

 

Black har en kraftig pipa och är känd för sin explosiva sångstil, något han gav prov på i School of Rock. Där visade han också sin utpräglade förmåga att höja och sänka ögonbrynen ett i taget.

JB Eyebrow gif

Det är också något med Jack Black som påminner mig om min bror när denne var i tonåren och hade samma frisyr. Kanske är det ännu ett skäl till att jag gillar honom så mycket: han känns redan som en i familjen.

jack-black-quote

J.B. river av sin egen variant på ett klassiskt musikstycke

 

3) Jemaine Clement & Bret McKenzie

Bret-Jemaine-s-Filter-Cover

Nya Zeeländarna Bret och Jemaine i duon Flight of the Conchords hamnar på min lista helt enkelt för att de alltid får mig att skratta. Deras självironiska humor och sköna låtar med roliga texter kan vända vilken dålig dag som helst till en bra.

FoTC goofy

Både i musiken och tv-serien de gjorde för några år sen framställer de sig själva som hopplösa förlorare som bara misslyckas med allting. Även om verklighetens Bret och Jemaine inte är fullt så naiva och klantiga kan detta verkligen ge en många goda skratt och öka ens välbefinnande markant. Jag menar, man kan ju inte bli annat än glad av bilder som detta skolporträtt à la högstadiet.

FOTC School portrait

Så här såg det ut när Bret och Jemaines mindre framgångsrika alter egon, på uppmaning av sin ännu mer misslyckade manager Murray, provade frisyrgelé för första gången – i ett desperat försök att bli mer coola.

FOTC hair gel 3 EditFOTC hair gel 2 EditFOTC hair gel Edit

Och de blev kanske lite väl coola för sitt eget bästa…

FOTC Cool guys

Yeah, whatever

 

Folk som gillar både FOTC och Lord of the Rings lär knappast ha missat att Bret spelade alv i både Lord of the Rings– och The Hobbit-filmatiseringarna. Fast han ser ju lite annorlunda ut… (Lite nördfakta här är att hans pappa, skådespelaren Peter McKenzie, spelade Elendil i den första delen av LOTR-trilogin).

Bret McKenzie LOTR

Jemaine, som varit mer aktiv som skådis än sin kollega, är vansinnigt kul som den flummiga och självcentrerade konstnären Kieran Vollard i Dinner for Schmucks.

Jemaine goat

Määääääää

Som det FOTC-fan jag är blev jag väldigt glad när jag i början av året läste att killarna nu gör planer på att skriva nytt material och turnera i USA under 2015, efter några års paus. Kanske dyker de upp här i Sverige igen så småningom, om man har tur.

FOTC Frodo Edit

Dessa både roliga och, enligt vad jag har hört, supertrevliga killar påminner mig om när jag som barn och tonåring hängde med min äldre bror och hans kompisar. De hade samma slags humor och höll alltid på och skämta och tramsa på ett sätt som jag älskade.

Flight-of-the-Conchords

Flight of the Conchords tolkning av Tolkien

Förmodligen kommer jag aldrig att träffa någon av de här människorna i verkliga livet, och jag klarar mig nog ganska bra ändå. Men vem vet? It could happen…

waynes-world-monkeys-might-fly-out

Ha det bäst och glöm inte: A movie a day keeps the boredom away! 

Buh bye gif

 

 

Inner City Pressure

0

funny-life-related-motivators-life

Livet är fyllt av måsten, förpliktelser och tillhörande bekymmer. Det kommer man aldrig ifrån. Vi har tider att passa, deadlines att hålla och räkningar att betala. Och aldrig är man mer medveten om tyngden hos dessa åtaganden än när man är arbetslös.

Uruk-hai + baby

Då jag själv nyligen har haft förmånen att få börja jobba igen, efter en lång tids arbetslöshet, är jag mer medveten än någonsin om arbetslöshetens negativa inverkan på ens självförtroende. Detta eftersom jag nu blivit påmind om hur bra det känns att ha en vettig sysselsättning, hur känslan av att ha en uppgift kan stärka det allmänna välbefinnandet. Visserligen är min anställning tidsbegränsad, men det känns ändå bra att kunna arbeta.

Cat-Lion

När man går utan arbete är ens ekonomi i det närmaste obefintlig, och en gnagande oro för att något oförutsett ska hända, något som gör att man inte kan betala hyran nästa månad, lurar ständigt under ytan i ens medvetande.

Inner city

En del hävdar bestämt att huruvida man jobbar eller inte helt enkelt handlar om inställning. Man kan jobba om man bara vill. Få saker gör mig så förbannad som sådana åsikter, för vanligtvis kommer de från människor som själva aldrig varit arbetslösa. Min whiplashskada gör att jag har nedsatt arbetsförmåga och på grund av detta begränsas urvalet av jobb som jag kan ta, min universitetsutbildning till trots. Jag hade verkligen tur som fick den utvecklingsanställning jag har nu, och det var helt och hållet tack vare en handläggare som envist fortsatte leta efter en plats åt mig trots att alla hon frågade sa nej.

Vissa månader hittade jag knappt några jobb att söka alls, (jag är glad att jag slipper rapportera till Arbetsförmedlingen nu under anställningstiden). Och man kan ju ibland verkligen ifrågasätta de jobb som trots allt annonseras ut…

Job ad

Ofta verkar arbetsgivarna ha orimliga krav på de sökande…

Funny ad

Sen finns det ju arbetssökande som provar med att vara helt ärliga om sina kunskaper, istället för att bättra på CV:t…

honest-bass-player-job-adsep3

Humor har ofta räddat mig när livet känts tufft, och arbetslösheten har orsakat många sådana perioder. De senaste månaderna har jag försökt anpassa mig till att arbeta igen, och det har varit kämpigt på sitt sätt. Under den här tiden har jag tittat mycket på Flight of the Conchords, en underbar komediserie om de Nya Zeeländska musikerna Bret och Jemaine, som flyttar till New York för att slå igenom med sitt band, (som har samma namn som serien).

FOC intro Bret och Jemaine

rock the party

Ständigt fattiga och desperata efter flickvänner misslyckas de med i stort sett allt de försöker sig på. Mycket av problemen beror också på att de har tidernas sämsta manager, Murray, som jobbar på Nya Zeelands konsulat.

Murray H Murray

Nz

Han vet därmed ingenting om att vara manager åt ett rockband, hur självsäkert han än agerar, och de enda gig han lyckas ordna åt killarna är på ett bibliotek, (där de förstås får klagomål om att spela för högt), på en världsmusikfestival (killarna spelar inte ens sådan musik) där de påannonseras som Flute of the Commodores, och i en hiss.

Murray Bret Jemaine

Med tanke på att de inte har några pengar och därför knappt kan betala hyran, och faller för varenda tjej de träffar, hur ointresserad eller ytlig hon än är, går det alltså allt annat än bra för Bret och Jemaine. Det har därför varit en perfekt tröst att titta på deras upprepade misslyckanden när mitt eget liv känts motigt. Man känner igen sig i kampen för att få en inkomst och få ordning på livet, och skrattar hejdlöst åt deras påhitt.

3some

Duon har dessutom bara ett enda fan i form av den obehagligt efterhängsna stalkertjejen Mel. Hon hänger ständigt utanför hyreshuset killarna bor i, tar bilder i smyg, gör ständigt illa dolda anspelningar på sex och stöter på dem.

Mel Mel

Nästan varje avsnitt innehåller också en eller flera låtar som killarna framför, i form av musikvideor som ska föreställa deras fantasi. Vansinnigt roliga och catchiga låtar som jag lyssnat på om och om igen. De tillhörande videorna är dessutom väldigt kul. De enda band jag egentligen kan jämföra Flight of the Conchords med är Tenacious D. Texterna är roliga och lite knäppa, och musiken och sången är riktigt proffsig. Rekommenderas varmt när livet känns tufft, eller man bara vill skratta lite!

Trailer på säsong 2:

Sexy Flight