Många runt omkring mig tycker att hösten, denna de döende växternas förlovade årstid, är en bister del av året då man mår allmänt dåligt. Samma människor brukar uppgivet mumla om hur mycket de saknar sommaren och hur hemskt det är med kyla. Jag ser snarare hösten som inledningen på den stora mysa inomhus-säsongen, och trivs bland nersinglande höstlöv och den allestädes närvarande aromen av fuktig jord.

Jag gillar sommaren, men uppskattar desto mer känslan av att klä på sig några fler lager och känna nordanvinden nafsa en i kinderna. Kanske beror det på mitt ursprung i Norrbottens inland, men jag tycker inte det är så jobbigt med mörkret och kylan, i alla fall inte så länge man är rätt klädd för omständigheterna. På sistone har vi dock haft en genomsnittstemperatur på 12 grader på dagarna, och det är rena våren i min bok. Vinden må göra sitt bästa för att sabba ens frisyr när man kliver utanför dörren, men jag mår väldigt bra.

Visst, dagsljuset minskar, men det är faktiskt ganska mysigt att vara ute och gå i halvskymning eller totalt mörker också – det ger användningstillfälle för alla fräsiga reflexer som ligger och skräpar i jackfickor och byrålådor.

Nej, mörkret är ingen ursäkt för att skippa motionen. Men det kan vara skönt att veta att säsongens lager på lager-klädsel är ett effektivt kamouflage för bleka putmagar, om sötsuget blir övermäktigt.

Mörkret skingras också lätt genom att tända ljus, vilket både skapar en varm atmosfär och kanske kan bidra till att minska elkostnaderna nu när el-mageddon närmar sig.

Hösten är en tid då man måste ta hand om sig själv lite extra och hålla energitjuvarna på armlängds avstånd.

Kanske det allra viktigaste för att trivas under den mörka årstiden är att göra mycket av det man tycker är roligt. Läs en god bok, få uttryck för din kreativa ådra genom att starta en blogg eller titta på filmer och tv-serier som gör dig glad – det funkar i alla fall för mig.

Några tips på serier och filmer som passar särskilt bra nu i höstrusket kommer här: Först ut är brittiska BBC/Amazon-serien The Outlaws, som det hittills kommit två säsonger av. Det är något så ovanligt som en mycket underhållande thrillerkomedi om en udda samling småkriminella, som lär känna varandra genom samhällstjänst. Stulna knarkpengar, brist på impulskontroll och en gemensam önskan om ett bättre liv gör att gruppen snart syltat in sig i en till synes omöjlig situation. Väldigt spännande, knäppt och kul – underbara Christopher Walkens politiskt inkorrekta gammelgangster är helt klart seriens stora behållning.

Fler brottslingar på glid hittar vi i HBO:s Barry, som i våras äntligen kom ut med sin av undertecknad extremt efterlängtade tredje säsong, (säsong 2 kom våren 2019…). Berättelsen om hyrmördaren Barry, som finner sin passion i att spela teater och försöker leva ett vanligt liv, samtidigt som han har samröre med den tjetjenska maffian är både vansinnigt fängslande och rolig.

Så här i höstmörkret och det som brukar kallas för spooky season är det ju också upplagt för att titta på skräck, om man liksom jag råkar gilla sådant. Terrifier (2016) är en lyckad blinkning till 80-talets slasherfilmer – en klassisk ”tjejer förföljs av läskig mördare”-rulle med splattertendenser. Skruvad skräck med hög halt av majssirapsblod utlovas.

Filmens antagonist, Art the clown, är riktigt kuslig och kan garanterat göra att man får clownfobi om man inte redan har det. Han ser ut lite som om mimaren Marcel Marceau, Clownen Manne och skräckrockaren King Diamond hade fått ett barn ihop.

Lite äldre skräck som lämpar sig bra för höstkvällar är också The guardian (1990), eller Djävulens barnvakt, som den hette i Sverige. En mysrysare om ett par vars nyanställda barnflicka visar sig vara av det mindre sympatiska slaget.

Eller varför inte avnjuta en klassisk zombiefilm i form av City of the living dead (1980)? Krypande, lågintensiv spänning och charmiga, analoga specialeffekter – kan det bli bättre?

Även Netflix-miniserien The haunting of Hill House (2018) är väl värd en titt. Det är en kuslig spökhistoria om en familj som plågas både av hemska minnen och faktiska gengångare.

Behöver man sedan lätta upp den nerviga skräckkänslan med något mer skrattframkallande rekommenderar jag varmt FX vampyr-reality-komediserie What we do in the shadows, som jag själv nyligen avnjutit den fjärde säsongen av.

Så förbanna inte mörkret, tänd ett ljus och mys. Gör något kul eller lyssna på en bra låt. Snart är julen här, sen våren, sommaren, och så börjar allt om igen – det är bara att luta sig tillbaka. Och på tal om saker man blir glad av: här nedanför kommer något JAG blir glad av, nämligen mitt favoritband Muse med låten You make me feel like it´s Halloween. Ta hand om er och blås inte bort där ute i Halloween-natten.