Jag tycker om sommaren, men jag är inte typen som gillar att ligga på stranden när det är varmt. Jag gillar sol och värme, men håller mig helst i skuggan. Det märks, säger du, med tanke på hur ljushyad du är. Mja, faktum är att jag aldrig blir solbränd, även om jag i mina yngre dagar solade en hel del.

Höjden av solbränna nådde jag under min vistelse i Florida på Spring break i mars 2000. Jag brände hårbotten och ovansidan av fötterna, och blev lätt ljusbrun i ansiktet. That was it. Normalt blir jag, på sin höjd, en mörkare nyans av blek. Jag har dock aldrig grämt mig över detta, utan accepterar min naturliga ljushet fullt ut. Och fördelen med att inte bli solbränd är att jag slipper få sådana där jobbiga linjer där solen inte kommit åt.

En sak som är skön med sommaren är att man, för en gångs skull i vårt nordliga land, inte behöver ha så mycket kläder på sig. Äntligen kan man ha på sig sina nördiga t-shirts utan att de döljs av en jacka.

Men något jag märkt de senaste somrarna är att det där med sommarklädsel börjar gå lite långt. Alla, oavsett smala eller tjocka, ska helt plötsligt gå omkring i små superkorta och tajta jeansshorts som visar mer av folks sladdriga bakdelar än någon rimligen kan tänkas vilja se.

Tänk på oss som står bakom dig i kön och helst slipper se dina skinkor hänga ut ur dina alltför kortklippta jeansshorts. Jag önskar att detta var en överdrift, men tyvärr är sanningen att jag ser syner som dessa varje gång jag går på stan nu under sommaren. Jag ser det som en bildlig representation av frasen Too Much Information…

 

Så, här kommer ett jättebra tips, i all välmening:

Vad gör man då på sommaren om man, som jag, inte är en soldyrkare som bosätter sig på stranden? Dagsutflykter till traktens sevärdheter eller andra små vardagsäventyr, (varför inte en picknick i en park eller på närmaste allmänna gräsplätt), är heta tips om man inte har så stor semesterbudget.

Har man mer pengar att röra sig med är en resa alltid kul. Och ett land som förgyllt våra liv med filmer som What we do in the shadows, Braindead, Black sheep, Housebound och Lord of the rings-trilogin, för att nämna några, måste ju vara värt ett besök.

Grillat är alltid gott, även om jag själv sällan får avnjuta detta eftersom jag vare sig har en grill eller kan grilla. Jag får nöja mig med att känna lukten när grannarna slänger på en köttbit på grillen.

Jag tycker också det är kul att shoppa, och eftersom den här sommaren för närvarande inte verkar bli vare sig supervarm eller solig i någon större utsträckning finns det knappast en bättre sysselsättning än detta. En dagsresa med Stockholmsshopping sitter alltid bra, eller så kan man ju fynda något på IKEA.

 

Ett biobesök gör också alltid livet roligare, särskilt när man ser en så fenomenalt underhållande film som Minions. Blummock!

Det är också något speciellt med att sitta uppe sena sommarkvällar och titta på film eller en bra tv-serie, något som blir extra mysigt om det regnar ute. Den här sommaren verkar ju ha fastnat i det kyliga midsommarstadiet, så varför inte stanna inne i värmen och titta på något bra? En serie som varit starkt förknippad med sommaren för mig är Dexter – dels för att jag tittade på den på sommaren, dels för att den utspelar sig i soliga Miami.

Tyvärr görs ju serien inte längre, men den tål helt klart att ses om. Annars kan jag starkt rekommendera serien som för mig nu fyller hålet efter Dexter, superspännande iZombie. En zombietjej som jobbar som rättsläkare och hjälper polisen att lösa brott genom att äta brottsoffrens hjärnor och absorbera deras minnen – what´s not to love? Sällan har jag fastnat för en tv-serie så snabbt. Huvudpersonen Olivia Moore är min nya hjälte!

 

Sommar för mig är också Game of Thrones. Jag brukar inleda sommaren med att plöja igenom den nya säsongen som om det inte fanns någon morgondag.

Mitt sista sommartips är det allra bästa: En konsert med ett band eller en artist man verkligen gillar är en händelse utöver det vanliga, något som inte inträffar så ofta men är fantastiskt roligt. Har man chansen att se sitt favoritband på en festival rekommenderar jag alla musikälskare att göra det. Det blir extra speciellt när konserten är utomhus på sommaren, och i år är det just en sådan spelning som har gjort min sommar väldigt minnesvärd.

Jag var överlycklig när jag i november 2014 läste i tidningen att mitt älskade favoritband Muse skulle spela på Bråvalla i år. Inte bara skulle de spela i Sverige, utan i min hemstad, ja till och med i mina kvarter!

Det verkade nästan för bra för att vara sant, med tanke på att sist jag skulle se dem, i december 2012, blev konserten hastigt inställd, då sångaren Matt Bellamy bröt fotleden.

Så, efter ett halvårs upprymd förväntan, var det äntligen dags! Robin och jag småhuttrade oss igenom fredagskvällen den 26 juni på Bråvalla, trots att det sammanlagda antalet tröjor vi hade på oss var alldeles för högt med tanke på årstiden. Men vem bryr sig om att det var kallt, jag fick äntligen se mitt kära Muse live! Det var mer än nog för att hålla mig varm.

Muse lever verkligen upp till epitetet att vara ett av världens bästa liveband. Musiken, sången, scenshowen, ja allt var helt fantastiskt och jag njöt av varje sekund där jag stod i den kalla juninatten och dansande sjöng med i låtarna jag känner så väl. Och tänk att de till och med spelade två av mina favoriter bland de äldre låtarna, Bliss och Hysteria! Jag kommer att leva länge på detta!