Sagan om den arbetslösa akademikern

0

Gizmo captioned

Sverige verkar i stora delar av världen ses som någon slags utopi där jämställdhet mellan könen råder, alla får sjukvård, skolgång och föräldrapenning. Och, kanske den mest seglivade missuppfattningen av allt: att alla får jobb, bostad och lever lyckliga i resten av sina dagar. Visst, vi som lever i Sverige har det mycket bra på många vis. Men här tänker jag måla upp en annan, mer nyanserad bild, som för mig och många andra visar den verklighet vi FAKTISKT lever i…

Big bird unemployed

Jag tänker berätta sanningen om hur det är att vara arbetslös i dagens Sverige – den bistra sanningen om Sveriges arbetsmarknad, något politikerna aldrig talar om.

Bekämpa fattiga1

Jag är en helt vanlig kvinna, född och uppvuxen i detta vårt avlånga land. När jag gick i skolan pratade lärarna ständigt om hur viktigt det var med utbildning. Jag mer eller mindre indoktrinerades enligt devisen att högskoleutbildning är en garanti för att få jobb.

Al Bundy stay in school

Detta ledde till att jag också gjort just det som politiker och samhället i stort tjatar om: jag har utbildat mig, och det rejält. Jag har studerat på folkhögskolenivå, bland annat som utbytesstudent i USA, läst engelska och spanska på Linnéuniversitetet i Kalmar och är utbildad socionom.

School bus

Jag har ett proffsigt CV och skriver jobbansökningar av samma kaliber. Ändå är jag arbetslös. Varje månad söker jag mängder av jobb – både sådana jag är utbildad för och andra, enklare arbeten – utan att någonsin bli kallad till intervju. Det närmaste ett jobb jag kommer är mail efter mail med texten ”då vi haft många kvalificerade sökande till tjänsten har vi denna gång valt att gå vidare med andra sökande”.

Goth angry face What

Politikerna pratar ständigt om hur utbildning är nyckeln till att komma ur arbetslöshet. Och den enda arbetslösheten som någonsin tas upp i media är den bland unga under 26 och utrikes födda. Men, en stor grupp arbetslösa nämns aldrig, och det är Sveriges alla arbetslösa akademiker. För att inte tala om alla självlärda, superambitiösa och kunniga människor som inte har någon formell utbildning, men vars kunskap ändå överstiger den hos akademiker inom samma område. På Fas 3-platser i hela landet sitter professorer, ingenjörer, astrofysiker och självlärda programmerare som går arbetslösa. Ja, du hörde rätt!

Gave up looking for work

De. liksom jag, lever på samhällets skuggsida: Ingen låtsas om att vi finns, för hur skulle DET låta, om omvärlden fick veta att Sverige inte tillvaratar sina mänskliga resurser på arbetsmarknaden?

Vi med utbildning får inte jobb, och de som saknar utbildning får inte jobb för att de inte har utbildning. En verklighet som totalt saknar logik!

Bloody Viago Captioned

Problemet är att arbetsgivarnas krav är alldeles för höga. Det räcker inte längre med att ha utbildning, du måste även ha flera års erfarenhet – ett krav som är nästintill omöjligt att uppfylla för nyexaminerade.

Gratisjobb

Härom veckan hörde jag, exempelvis, att ett lantmäterikontor någonstans i Sverige sökte flertalet lantmätare. Det uppgavs dock vara mycket svårt att få tag på erfarna lantmätare. Det var massor av nyexaminerade lantmätare som sökt tjänsterna, men det framkom av intervjun med ansvarig arbetsgivare att denne inte ville anställa någon av dessa. De var helt enkelt inte intressanta, då de saknade erfarenhet.

Anledningen till att jag inte får jobb är att just detta, att jag inte har arbetat som socionom. Jag har dock erfarenhet inom andra relevanta områden, t.ex. äldreomsorgen och second hand- butiksverksamhet, där inkomsterna går till samhällets utsatta. Det är ju svårt att ha flera års erfarenhet inom yrket när jag tagit examen för ett par år sedan och efteråt inte kunnat få jobb. Det är en ond cirkel som rullar på i det oändliga.

Circle of unemployment

Jag känner mig så dum för att jag gick på hela den där hjärntvätten med budskapet att ”du måste studera så du får ett jobb!”.

Work wanted Edit

Allt jag fick ut av det var några flashiga papper i en tjusig kartongmapp, där det står jag har en högskoleexamen, och den ständiga plågan i att skicka ut otaliga jobbansökningar varje månad bara för att bli bortvald. Men visst, jag försökte åtminstone göra något av mitt liv. Att sedan vårt samhälle ser ut som det gör, att det är omöjligt för sådana som jag att ta sig in på arbetsmarknaden, ja, det är något jag inte råder över. Det känns stundtals så frustrerande att jag vill skrika.

Carrie screaming

Det är dags att politikerna i Sverige inser hur det faktiskt ligger till på arbetsmarknaden och gör något åt det. Ju längre samhället fortsätter trycka på om att alla ska utbildas, desto fler kommer det att bli som hamnar i samma situation som jag. Och ju längre trenden att bara anställa personal med erfarenhet, istället för att lära upp människor, håller i sig, desto fler arbetslösa kommer det att bli.

Minions sad captionedRedan nu är andelen utannonserade lediga jobb för få i relation till oss som söker dem, vilket gör att konkurrensen om varje arbetstillfälle blir orimligt hård.

Job opening

Statistiken som presenterats i media på sistone visar att arbetslösheten sjunker. I själva verket har sannolikt människor som tidigare stod inskrivna som ”arbetssökande” flyttats över till ”sysselsättningsspalten” för att de a) börjat studera, b) har praktik eller c) är inskrivna i fas 3 och sitter på något av landets alla vuxendagis, (jobb, studier och fas 3 går under samma benämning i statistiken: ”sysselsättning”). Det handlar helt enkelt om hur man delar in siffrorna.

Uneployment rate bingo

Samtidigt blir den outnyttjade arbetskraften, som sakta tynar bort av frustrationen över att inte hitta arbete, en ständigt växande skara människor. Jag själv är en del av den. Varje dag i arbetslöshet tär på mitt självförtroende – jag vill så gärna arbeta.

Det värsta med arbetslösheten är det ständiga ifrågasättandet och skuldbeläggandet av dig som person. Jag gör allt som står i min makt för att hitta arbete – hur kan det då vara mitt fel att jag är arbetslös?

Peter Griffin Confidence

Som bonus får jag regelbundet besöka de diverse instanser som är insatta för att ”avhjälpa” arbetslösheten. Där träffar jag den ständiga ström av byråkrater som alltid utgår ifrån att min arbetslöshet beror på att JAG gör något fel. Att JAG inte söker rätt sorts jobb. Det enda de gör för mig är att få mig att undra om det verkligen är sant, det de ständigt antyder genom agerande och yttranden gentemot undertecknad: att jag är oduglig och värdelös.

Portlandia don't want to feel like this anymore

Här följer exempel på särskilt ”upplyftande” kommentarer jag mötts av:

”Varför får inte du jobb då, du som har utbildning?”

”Beror din arbetslöshet kanske på att du bara söker chefsjobb?”

”Det finns jobb om man vill jobba, man måste bara försöka ordentligt”

”Vi anser att när man är arbetssökande på heltid så ska man söka åtminstone ett jobb om dagen” (Detta trots att väldigt många jobb går bort för mig eftersom jag har en nackskada och inte klarar fysiskt krävande arbete)

”Socionom? Det finns ju massor av jobb, varför får inte du jobb då?”

”Du vet, du kan ju inte välja bort ett jobb bara för att det är TRÅKIGT” (Som om jag erbjudits massor av jobb, men bara tackat NEJ för att jag är för FIN för vad som helst)

skuldbelc3a4gg-inte-de-arbetslc3b6sa

Man kunde ju tycka att de myndigheter vi arbetslösa måste vända oss till skulle vara på vår sida, att de ville hjälpa oss och ge oss god service. Men, sanningen är att de är existerar av en enda anledning: att det ska se ut som om regeringen gör något för att minska arbetslösheten.

Cat customer service

Som arbetslös är man väldigt utsatt – myndigheterna har dig i ett fast grepp. När det händer något dåligt vågar jag inte säga det jag egentligen vill, just eftersom myndigheterna har sådan makt över en. Jag säger inget ens när myndigheten uppenbart har handlat fel – detta av rädsla för att bli stämplad som ”besvärlig” för att jag uttalat mig kritiskt. Jag slits mellan viljan att säga hur jag känner och rädslan för repressalier.

Bruce Good Bad

Arbetslöshet beror inte på lathet eller brist på utbildning, som många tror. Jag är en mycket ambitiös, noggrann, hårt arbetande, intelligent, positiv, vänlig och högutbildad människa som fastnat i ett samhällssystem som inte släpper in mig på arbetsmarknaden.

Excellent

Och jag är långt ifrån ensam. Alla ni arbetsgivare där ute, varför ger ni inte människor som mig chansen? Jag tror att om alla tillämpade sex månaders provanställning skulle utsikterna att få jobb öka markant. Alla skulle vinna på det – som anställd skulle du, i sämsta fall, få några månaders erfarenhet att lägga till i CV:t. Och arbetsgivare skulle sannolikt våga satsa på nyutbildade eller självlärda på ett annat sätt än vad som sker idag.

Utbildning i all ära, men det är ingen garanti för arbete – jag är vandrande bevis på detta. Sverige kan inte fortsätta utbilda människor bara för att sedan se dem hamna i kön på Arbetsförmedlingen – det är rent vansinne, om du frågar mig.

hire-me

 

Problemet med att det finns fler sökande än arbetstillfällen…

Jobbintervjun som går allt annat än bra…

Inner City Pressure

0

funny-life-related-motivators-life

Livet är fyllt av måsten, förpliktelser och tillhörande bekymmer. Det kommer man aldrig ifrån. Vi har tider att passa, deadlines att hålla och räkningar att betala. Och aldrig är man mer medveten om tyngden hos dessa åtaganden än när man är arbetslös.

Uruk-hai + baby

Då jag själv nyligen har haft förmånen att få börja jobba igen, efter en lång tids arbetslöshet, är jag mer medveten än någonsin om arbetslöshetens negativa inverkan på ens självförtroende. Detta eftersom jag nu blivit påmind om hur bra det känns att ha en vettig sysselsättning, hur känslan av att ha en uppgift kan stärka det allmänna välbefinnandet. Visserligen är min anställning tidsbegränsad, men det känns ändå bra att kunna arbeta.

Cat-Lion

När man går utan arbete är ens ekonomi i det närmaste obefintlig, och en gnagande oro för att något oförutsett ska hända, något som gör att man inte kan betala hyran nästa månad, lurar ständigt under ytan i ens medvetande.

Inner city

En del hävdar bestämt att huruvida man jobbar eller inte helt enkelt handlar om inställning. Man kan jobba om man bara vill. Få saker gör mig så förbannad som sådana åsikter, för vanligtvis kommer de från människor som själva aldrig varit arbetslösa. Min whiplashskada gör att jag har nedsatt arbetsförmåga och på grund av detta begränsas urvalet av jobb som jag kan ta, min universitetsutbildning till trots. Jag hade verkligen tur som fick den utvecklingsanställning jag har nu, och det var helt och hållet tack vare en handläggare som envist fortsatte leta efter en plats åt mig trots att alla hon frågade sa nej.

Vissa månader hittade jag knappt några jobb att söka alls, (jag är glad att jag slipper rapportera till Arbetsförmedlingen nu under anställningstiden). Och man kan ju ibland verkligen ifrågasätta de jobb som trots allt annonseras ut…

Job ad

Ofta verkar arbetsgivarna ha orimliga krav på de sökande…

Funny ad

Sen finns det ju arbetssökande som provar med att vara helt ärliga om sina kunskaper, istället för att bättra på CV:t…

honest-bass-player-job-adsep3

Humor har ofta räddat mig när livet känts tufft, och arbetslösheten har orsakat många sådana perioder. De senaste månaderna har jag försökt anpassa mig till att arbeta igen, och det har varit kämpigt på sitt sätt. Under den här tiden har jag tittat mycket på Flight of the Conchords, en underbar komediserie om de Nya Zeeländska musikerna Bret och Jemaine, som flyttar till New York för att slå igenom med sitt band, (som har samma namn som serien).

FOC intro Bret och Jemaine

rock the party

Ständigt fattiga och desperata efter flickvänner misslyckas de med i stort sett allt de försöker sig på. Mycket av problemen beror också på att de har tidernas sämsta manager, Murray, som jobbar på Nya Zeelands konsulat.

Murray H Murray

Nz

Han vet därmed ingenting om att vara manager åt ett rockband, hur självsäkert han än agerar, och de enda gig han lyckas ordna åt killarna är på ett bibliotek, (där de förstås får klagomål om att spela för högt), på en världsmusikfestival (killarna spelar inte ens sådan musik) där de påannonseras som Flute of the Commodores, och i en hiss.

Murray Bret Jemaine

Med tanke på att de inte har några pengar och därför knappt kan betala hyran, och faller för varenda tjej de träffar, hur ointresserad eller ytlig hon än är, går det alltså allt annat än bra för Bret och Jemaine. Det har därför varit en perfekt tröst att titta på deras upprepade misslyckanden när mitt eget liv känts motigt. Man känner igen sig i kampen för att få en inkomst och få ordning på livet, och skrattar hejdlöst åt deras påhitt.

3some

Duon har dessutom bara ett enda fan i form av den obehagligt efterhängsna stalkertjejen Mel. Hon hänger ständigt utanför hyreshuset killarna bor i, tar bilder i smyg, gör ständigt illa dolda anspelningar på sex och stöter på dem.

Mel Mel

Nästan varje avsnitt innehåller också en eller flera låtar som killarna framför, i form av musikvideor som ska föreställa deras fantasi. Vansinnigt roliga och catchiga låtar som jag lyssnat på om och om igen. De tillhörande videorna är dessutom väldigt kul. De enda band jag egentligen kan jämföra Flight of the Conchords med är Tenacious D. Texterna är roliga och lite knäppa, och musiken och sången är riktigt proffsig. Rekommenderas varmt när livet känns tufft, eller man bara vill skratta lite!

Trailer på säsong 2:

Sexy Flight

Change is (never) fine

0

shelly

Förändring kan vara både bra och dåligt. Ofta känns det jobbigt i början men kan bli något positivt när man väl vant sig.

Cartoon change is good

Jag tror dock att det viktiga när man går in i något nytt är hur man hanterar saken, att man biter ihop och tar sig igenom den där jobbiga, förvirrade (och tack och lov oftast korta) första tiden innan saker blir rutin igen. Och att man betvingar den ibland överväldigande lusten att gå och gömma sig för att slippa allt nytt och jobbigt.

Cat outline

De senaste 2 månaderna har mitt liv genomgått en stor förändring, som både varit väldigt kul och riktigt tuff. Jag har nämligen börjat jobba igen efter flera år som en del av den arbetslösa massan.

Dilbert

Jag arbetar nu i butik och trivs jättebra både med det jag gör och, framför allt, mina arbetskamrater.

Första veckan var extremt utmattande, som första veckor på nya jobb brukar vara. Min hjärna gjorde sitt bästa för att agera tvättsvamp och suga upp all ny information, och jag däckade totalt i soffan när jag kom hem på kvällarna.

Couch cat

Nattuggla som jag är blev det en omställning att ta sig upp tidigt på morgnarna. Det behöver väl knappast sägas att jag sov som död den veckan.

Mornings

Det faktum att jag är så ur form på morgnarna beror i och för sig också mycket på min whiplashskada, och den ständiga värk och stelhet den orsakar. Jag blir också otroligt trött av den ständiga smärtan, vilket inte direkt gör mig mer morgonpigg. Morgnarna och förmiddagarna är snarare den tid på dagen då jag mår som sämst. Jag kan ofta känna mig som om kroppen är ”felmonterad” på grund av att jag är så stel.

Ikea cat

Jag är jätteglad över att ha ett arbete igen. Att utföra praktiska sysslor och märka att detta gör skillnad skänker en känsla av tillfredsställelse man sällan känner som arbetslös. Samtidigt får jag kämpa varje dag med mina krämpor.

Nacken och skuldrorna krånglar mycket, och jag har fått tampas med åtskilliga migränanfall, (av vilka jag fått flera på jobbet), och stelhet i nacken. Den sistnämnda utmynnade vid ett tillfälle i en rejäl nackspärr, som höll i sig i dryga tre dagar.

World of pain

Jag blir också otroligt trött i kroppen, vilket beror på smärtan i kombination med att jag har ett väldigt fysiskt jobb. Fysiskt i den bemärkelsen att jag går och står hela dagarna. Räddningen har varit att jag alltid gått mycket promenader och varit aktiv, så jag var redan innan jag började jobba van att gå mycket.

Computer back

En fördel med att jobba jämfört med att vara arbetslös är att man uppskattar, och utnyttjar, sin lediga tid. Jag njuter nu av helgerna och de lediga stunder jag får under veckan på ett sätt som arbetslösheten har berövat mig de senaste åren. När man arbetat hela veckan känner man att man gjort sig förtjänt av ledigheten, och den känslan är oslagbar.

Funny IT people have too much free time

Alla jobb blir tråkiga ibland, och alla arbetsplatser har sina respektive fördelar och nackdelar. Det är åtminstone min erfarenhet. Det viktigaste är dock, tycker jag, att man har bra arbetskamrater. Har man det klarar man sig alltid.

Någon att prata med i enrum när man har en dålig dag, eller avreagera sig för när man råkat ut för en otrevlig kund, kan verkligen utgöra skillnaden mellan att trivas och vantrivas på jobbet. Och jag trivs på mitt jobb just tack vare mina kollegor, och den positiva, vänliga atmosfär de tillsammans skapar. Även om all kontakt med människor som jobbet innebär ibland får en att känna som Roy från The IT Crowd:

I don´t like people