Djävlar, spöken och blodlystna hämnare

Oavsett årstid älskar jag att krypa upp i soffan och titta på en välgjord serie eller en spännande film: för mig är det den ultimata avkopplingen. Då vi lever i tv-seriernas förlovade tidsålder finns det också mycket bra att ta av. Här kommer några tips för dig som känner dig vilse i film- och tv-pannkakan. Och inga spoilers här inte.

Daredevil (2015)

Jag gillar superhjältar, men är ganska kräsen när det gäller denna genre. De senaste tio åren har det nästan gått inflation i detta tema, men då och då har det också blixtrat till och överraskat mig positivt. En serie jag varmt rekommenderar även till superhjälteskeptiker är Netflix-producerade Daredevil.

Huvudpersonen är den synskadade advokaten Matt Murdock, som brinner för att hjälpa samhällets underdogs och därför bestämmer sig för att ha en sidokarriär som maskerad välgörare. Till sin hjälp har han sina förstärkta sinnen, snabba reflexer och en mörkröd, specialbyggd rustning.

Detta är en serie med spänning, en fängslande berättelse och mycket hjärta. En väldigt lyckad blandning av advokatserie, martial arts och superhjälteaction.

The Punisher (2017)

En serie som går hand i hand med Daredevil är The Punisher. Karaktären Frank Castle introduceras i DD säsong 2, och i denna serie får vi se hans berättelse – hur han gick från fredlig familjefar till att bli den skoningslösa och fruktade The Punisher.

Jon Bernthal (tidigare känd från bl.a. The Walking Dead) passar med sin boxarlika profil och raspiga röst perfekt för att gestalta den hårdhudade och illa medfarna arméveteranen, som bestämmer sig för att utkräva hämnd av de maktens män som ödelagt hans liv. Frank Castle är en karaktär som både berör och engagerar.

Tillsammans med hackern Micro och en ansenlig mängd skjutvapen försöker han skipa rättvisa och sätta dit de fula fiskar som berövat honom hans fru och barn.

Detta är en snygg, actionpackad, cool och vansinnigt spännande serie som du garanterat kommer att titta på i ett svep. Den är helt enkelt så bra att det är svårt att sluta titta.

Happy death day (2017)

Lyckade skräckkomedier är något som inte dyker upp alltför ofta. En film inom genren som är väl värd en titt är dock Happy death day.

Happy death day är en mycket underhållande slasherkomedi om en egotrippad collegetjej som fastnar i en och samma dag och tvingas genomlida sitt eget mord om och om igen – bara för att vara tillbaka på ruta ett nästa morgon. När hon minst anar det dyker den maskförsedda mördaren upp igen.

Detta är en rolig variant på det klassiska ”tjej blir jagad av knivviftande, psykopatisk mördare”-temat. Kort sagt kan filmen beskrivas som en blandning mellan Groundhog day (1993), (eller Måndag hela veckan som var dess klämkäcka svenska titel), där Bill Murrays karaktär också får leva på repeat, och Scream (1996).

En lättsmält popcornrulle för skräckälskare och alla som gillar att skratta åt snobbiga sorority-tjejer à la Scream queens.

The house of the devil (2009)

Regissören Ti West har med The house of the devil lyckats skapa en skräckfilm som känns som om den vore inspelad på det tidiga 1980-tal där den utspelas, i allt från frisyrerna till den korniga bilden. Berättelsen kretsar kring den fattiga studenten Samantha, som av en impuls svarar på en ”barnvakt sökes”-annons i ett desperat försök att få ekonomin att gå runt.

Hon lämnas ensam i det annonserande parets stora, avlägset belägna hus en mörk och kylig höstkväll, med tv:n och skolböckerna som enda sällskap.

Snart hörs dock konstiga ljud i den ödsliga byggnaden. Det blir allt mer tydligt för Samantha att något inte står rätt till, trots ägarnas nästan överdrivet hövliga bemötande och generösa betalning.

The house of the devil är inspirerad av den vitt spridda rädsla för satanistiska kulter som fanns i USA under tidigt 80-tal. Det är en riktigt snygg rysare, som med enkla mått och en avskalad stil väcker kalla kårar av krypande obehag.

The innkeepers (2011)

The innkeepers handlar om det hemsökta hotellet The Yankee Pedlar Inn. Två tappra men uppgivna anställda ska hålla hotellet igång en sista helg innan det stängs för gott, och de passar på att göra ljudinspelningar med förhoppningen att hitta bevis för att byggnadens berömda spöke faktiskt existerar.

Med endast en handfull gäster har hotellet en atmosfär som för tankarna till en semesterort när sommar övergår i höst – en miljö som är kusligt öde och utan liv. Under helgens lopp börjar byggnaden leva upp till sitt rykte som paranormal hotspot och de två spökjägarna får helt plötsligt mer resultat än de kunnat drömma om.

Även denna film är signerad Ti West, och tyvärr tycks den ha hamnat lite i skuggan av The house of the devil. Det är dock en mycket skickligt berättad, lågmäld och stämningsfull rysare. Det värsta jump scare-träsket undviks och istället målas en lite vardagstråkig historia upp, som sedan långsamt övergår i en nervkittlande mardröm. Mycket sevärd, enligt undertecknad.

Trailers för den som blev nyfiken…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *