Jag har precis påbörjat en sommarledighet som jag sett fram emot länge. Eftersom jag inte är förälder blir mina semestrar en tid för återhämtning, snarare än det maraton av att behöva sysselsätta sin avkomma som de päron jag känner beskriver.
I hopp om att det ska bli lite bad i sommar har jag införskaffat nya badkläder. Det blev dock inte denna baddräkt á la Jaws, utan en helt vanlig bikini.
Det har ännu inte sjunkit in att jag är ledig, men jag ser fram emot att resa bort, vända på dygnet och tillbringa dagarna med att göra lite vad jag känner för – en lyx förunnad oss icke-föräldrar.
Apropå det här med att inte ha barn så sa Ayan Jamal nyligen i P3 att en kattkvinna utan barn är det ondast tänkbara. Jag brukar inte bry mig om spaningar av den här typen, särskilt inte från unga människor som målar med så breda penslar som Ayan, men den här gången brände det till. Jag är tekniskt sett ingen kattkvinna – tänker mig att det man då menar är någon i stil med hon i Simpsons...
…men jag älskar katter och hade katt fram tills för två år sedan. Jag är hur som helst kvinna och jag har valt att inte ha barn (PAUS FÖR HÄFTIG INANDNING).
Många ser kvinnor som mig som egoistiska, osympatiska varelser, (det är tydligen helt ok för män att inte ha barn – kanske för att de inte har en biologisk klocka på samma sätt som kvinnor). Jag är van vid att bli ifrågasatt och kallad lite av varje, även om jag själv pratar om det hela väldigt sällan.
Men, att jag skulle vara ond… Där gick det för långt. Jag som hela mitt liv har månat om alla runt omkring mig och visat empati så till den milda grad att det många gånger gått ut över mitt eget välbefinnande. Jag kallar mig heller varken barnlös eller barnfri, eftersom ett av dessa ord antyder en ofrivillighet, det andra ett ogillande av barn.
Inget av detta stämmer in på mig – jag har, precis som min barndomsidol MacGyver, helt enkelt aldrig känt någon längtan efter att bli förälder. På frågan om han vill ha barn svarar han så här:
Kom ihåg, att medan du jagar gallskrikande ungar och försöker få dem att borsta tänderna innan sängdags, eller oroar dig över din tonårings första fylla, sitter jag hemma i soffan, njuter av tillvaron och kollar när Reacher (Alan Ritchson) slåss mot Paulie (Olivier Richters), en nederländsk jätte. Eller så sover jag gott i min nya, stora säng.
Jag tränar och håller mig i form, och får på samma gång utlopp för mina agressioner.
Jag kommer att ägna min obarnsliga sommar åt att se till att min årliga glasskonsumtion når sin kulmen, och genomlida den oundvikliga brain freeze som följer av detta.
Jag kommer också att sitta ute och läsa och nöta på min Baden Baden. Rikliga mängder SPF 50 till trots kommer jag sannolikt att bränna mig på armarna, men det är sådant man får ta.
På sommarkvällarna får jag ändå alltid ångra att jag vistats i solen. Det är nästan så man kan höra det där SSSSSS-ljudet frammanas ur mina porer: ljudet av kött i en het stekpanna.
Den blåsiga sommaren har dock hittills begränsat min utomhusvistelse. Vinden har nämligen varit så hård att till och med mitt kraftiga canvasparasoll, med tillhörande 26-kilos-fot, inte riktigt kunnat stå emot den. Då min uteplats ligger i söderläge och blir riktigt varm är parasollet nödvändigt för att ljushyade lilla jag ska kunna sitta där utan att förvandlas till hårdstekt bacon.
Det kommer även att bli en hel del sommarkvällar framför serier och film – tänkte bland annat titta på säsong 2 av The Last of Us, som jag inte hunnit se än. Jag kommer också att fortsätta se om en av mina favoritserier, iZombie, vars huvudperson Liv Moore (Rose McIver) kanske är den enda tv-seriekaraktär jag utseendemässigt kan relatera till, på grund av hennes ljusa hy och alternativa stil. (Min klädstil är, grovt räknat, en blandning av Livs och MacGyvers. Och det är ingen slump).
Sammanfattningsvis vill jag säga detta:
Jag är inte tragisk, jag är tillfreds med livet. Jag lever i ett lyckligt förhållande sedan många år tillbaka, och det har aldrig funnits något ”hål” mellan oss på grund av att vi inte har barn. Jag är inte okej med att bli kallad en dålig människa bara för att jag har tid att göra det som är viktigt för mig, och dina livsval gör detta till en omöjlighet för dig. Döm inte mig, så lägger jag mig inte i varför du ynglat av dig – du som, liksom så många andra, inte gör annat än att beklaga dig över dina barn.
Mitt sätt att leva är inte ont, det är bara annorlunda från ditt.
